graman

       Trotts namnet "The Moppers" handlar det om Skoter och Mc.

För några dagar sedan fick vi följande inbjudan från skotervännerna

Rickard och Roland:

"Ny Moppetur!
På Tisdag (Tuesday) 22-11-2016, blir det en Moppetur till Dolphin Bay.
Vi samlas hemma hos Roland 08:45, och avfärd 09:00.

Glöm inte att tanka fullt innan ni kommer.
Välkomna
Richard & Roland"

Efter ett samtal med Rickard, kom vi överens om att vi skulle bli

upphämtade nere i Hua Hin strax efter kl. 09:00.

Sammanlagt blev vi 10 personer på 8 Mc eller skotrar. Sju män och tre

damer.

Vädret var perfekt, lite molnigt och lagom varmt för att göra denna

sköna skotertur, söderut. Vädret höll sig så, hela dagen.

Efter en liten stund, när vi kommit ut ur stan, såg vi att några fattades.

Vi stannade för att invänta dem. Men det visade sig att en av skotrarna

inte gick att starta. Roland, som var sist och kontrollman kontaktades

och vi bestämde att träffas nere vid badviken, Sai Noi, vid Khao Tao,

när det var fixat.

Det dröjde inte länge förrän de sista kom fram.

Färden kunde fortsätta som planerat. Vi följde de mindre vägarna utefter

kusten, i den mån det gick.

Efter ca: en halv timmas körning stannade vi till nere vid kusten, för en

bensträckare.  Efter ytterligare ca: tjugo minuters körning kom vi fram till

Khao Kra Lok där vi rastade och tog något att dricka, på Krua Swadaigal.

Nere i viken ligger vackert dekorerade fiskebåtar.

Efter ca en kvart körde vi den sista biten söderut, ner till Dolphin Bay.

Det tog ytterligare ca: fyrtiofem minuter dit ner.

Vi var framme omkring klockan 12:00.

Först svängde vi ner för att titta på ett märkligt, ofullbordat "romerskt

palats". Under några bockhuvuden på muren fann vi årtalet 1995.

Det går en del rykten om detta "palats". Ett som gracerar är ungefär:

En farang (vit) man var mycket förälskad i en thailändsk kvinna.

Till henne lät han bygga detta palats. Strax innan palatset var färdigt

dog hon. Mannen lade ner hela projektet och försvann. Sedan dess står

detta fantastiska bygge helt orört och obebott. Det hela är väl inhägnat,

så det går inte att komma in på området. Själv får jag en känsla av att det

sker en viss skötsel.

Bara en kort bit från palatset, äger Rickard ett litet hus som för

tillfället står obebott, i väntan på hyresgäst, själv bor han i Hua Hin.

Vi körde dit för att titta på och inne i huset. Det är en tvårummare med

egna badrum och toaletter.

Klockan ca: 12:30 vände vi ner mot stranden och kom till ett hotell, spa

och restaurang "Dolfin Bay Restaurang" där vi åt lunch. Barbro och jag,

och några till, åt grillad ankbröst med apelsinsås och bakad potatis med

vitlökssmör.

Vi tillbringade ca: en timma där. Några passade på att ta ett dopp i

poolen medan vi övriga satt och myste över en liten Chang-öl eller

sodavatten.

Efter mat och vila äntrade vi våra fordon och färden hemåt påbörjades.

Till vissa delar körde vi samma vägar som nerfärden, men det blev också

några olika vägval, valda av Rickard.

Även på uppfärden hade vi några bensträckar-raster och en bensinmack

för tankning.

När vi närmade oss Hua Hin stannade vi till vid Khao Tao-sjön, där vi tog

adjö av varandra och tackade Rickard och Roland för denna fantastiska

13-milafärd.

                                             Träskmarker.

Klockan sex på morgonen samlades vi, för att bli körda ut till elefanternas

"påstigningsplats". Vi klättrade upp på en påstigningsramp där vi fick kliva

över i vars en fyramannakorg, som var fäst på elefanternas ryggar.

I lugnt tempo traskade elefanterna rätt ut i träskets våtmarker - förda av

elefanternas egen "Mahout".

Efter en stunds plaskande träffade vi på ett par noshörningar som låg och

hade det skönt i träskvattnet. Några fåglar flög irriterat upp från deras

nattvila. Ett gäng apor kastade sig vigt mellan träden.

Vid åttatiden var vi tillbaka till utgångspunkten och körda tillbaka till "lägret".

                                               Elefantkunskap.

Efter frukost samlades vi på en uteplats dit en elefant med Mahout kom.

Det hölls ett intressant föredrag om olika elefantraser och på vad sätt de

kunde användas. De elefanter som detta läger hade, var endast av honkön,

ty de var lugna och pålitliga. Hanarna var mer opålitliga och svårhanterliga.

Elefantens snabel är mycket stark och komplicerad. Längst ut sitter en

mycket känslig del, som kan jämföras med våra fingrar. De har ett väl

utvecklat luktsinne. Däremot är deras syn mycket begränsad.

Föredragshållaren kastade en nyckel på marken som mahouten beordrade

elefanten att söka och ta upp. Efter några svep med snabeln kunde elefanten

lukta sig till nyckeln och sedan, med sitt smidiga "snabelfinger" ta upp den

och räcka upp den till mahouten.

Under föredraget fick elefanten för sig att dra ner en stor gren från närmaste

träd. Mahouten beordrade då elefanten att lägga undan grenen och gå

tillbaka till sin plats.

Efter föredraget fick vi gå fram och klappa och mata elefanten.

Föredraget varade ca: en timma.

                                                Jeep-safari.

Vid kl. 14:00 samlades vi åter för att åka på Jeep-safari. Vi körde in i

nationalparken.  Där körde vi på knappt synliga djungelvägar. På ett par ställen

hade det ramlat träd över vägen. De var för stora att flytta på, så våra guider

trampade upp och banade sig fram i vegetationen, röjde undan stenar, sly

och mindre hinder så att jeeparna kunde, med fyrhjulsdrift, runda träden.

Utefter den väg vi körde, kunde vi se diverse fåglar, hjortdjur och ytterligare

en badande noshörning, för att inte tala om den fantastiska och rika

vegetationen -  någon tiger lyckades vi inte få syn på.

Efter två timmars körande, med flera små uppehåll för att kunna se oss

omkring, stannade Jeeparna vid en smal hängbro. Där steg vi av och via en

stig leddes vi ner till floden där tre flottare med sina smala, rangliga båtar

tog emot oss.

                                              Flytande avslut.

Nere vid floden försågs vi med flytvästar varefter vi hjälptes ner i båtarna.

Det blev en lugn och behaglig flodfärd. På de flesta ställen var det så grunt så

att vi blev stakade fram.

Förutom de vackra vyerna kunde vi se en del fåglar, såsom häger, påfåglar

där sädesärlor flög runt dem och flera andra som jag inte viste vad det var för

sorter. Även en krokodil fick vi syn på, nere vid strandkanten.

Straxt före kl. 18:00 steg vi i land, där jeeparna stod och väntade på oss,

för att köra oss tillbaka till kampen. Solen hade då gått ner bakom horisonten.

Hemkomna var det bara att göra sig redo för att träffas vid lägerelden.

En grupp danserskor visade upp några lokala danser, där de använde

bambukäppar som de slog mot varandra så det blev ett klickande ljud. Några

musiker slog takten med trummor.

Matborden var dukade och grillmästaren var redo att servera kötträtter,

antingen av fläskkött eller kyckling - eller båda. Till det drack många det goda

nepalesiska ölet Everest.