I Thailand är det full fart, men ibland vilar vi oss också.. 24/3 t.o.m. 27/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Barbros skadade nyckelben. Mikael och Fern samlade vänner till buffé-->
-->en bit från oss, många kom och hade trevligt. // Napa, med ryggen hitåt
-->bjöd på härlig lunch - senare en kall och god GT.// Hemma hos Monika-->
-->Flink, som bjöd på kaffe, danska vinerbröd och annat gott, Cognac t.ex.
Kottepalmen växer sig stor. Tvåfärgad ympat träd. Vårt papayaträd.
----------------------------------------------------------------------------
Uppbenad.
Vid det senaste besöket hos Barbros läkare fick jag syn på ett skelett som
hängde och dinglade, i ett hörn. Om jag hade förstått läkaren rätt så borde
det vara det ben i axeln som Barbro skadat och som jag passade på att
fotografera.
Fullmatad.
Ett trevligt initiativ av Mikael och Ferm. Samlade ihop 28 personer på
"europeisk" buffé restaurang, bara en liten bit från oss. Den 24/3.
Minst lika många gäster kom från annat håll, så det blev knökfullt.
Det började klockan 19:00, då det blev rusning till rätterna, men det
var gott om mat, även för dem som dröjde lite.
Klockan 20:30 avslutades det med att alla fick ta plastpåsar för att
plocka åt sig av det som var över- och det var faktiskt en hel del.
Visst kan buffé vara gott ibland, men det blir alltid för mycket att
smaka på och "värkmästaren i magen" får jobba på övertid, och det
stör nattsömnen.
Att "Napa" på en inbjudan.
På vårt område bor en thailändsk kvinna, som heter Napa. Hon sitter
På vårt område bor en thailändsk kvinna, som heter Napa. Hon sitter
bl.a. i vår styrelse på BTV 2.
Till den 25/3 fick Barbro och jag, Nuy och Lars, samt Jan och Stina
inbjudan på lunch, till hennes mycket vackra hem.
Hon hade bullat upp med både egentillverkade snittar och köpta
kakor, till te eller kaffe.
Hela eftermiddagen gick i trevligt samspråk. Lite senare bjöd hon på
något svalkande att dricka, jag valde en GT medan Barbro föredrog
ett glas Tonic. Napa är hon som sitter med hunden.
En "Flink" piggelin.
Flink! Det heter Monika i efternamn. En verklig piggelin, som spelar
golf och lever livets soliga och glada dagar här i Hua Hin, för att inte
tala om alla andra ställen på jorden och kanske framför allt Malmö.
Den 26/3 var vi inviterade till henne på Baan Fanny. Det är ett välskött
område, med tvåvåningshus och en stor gemensam pool.
Efter husesyn i hennes trevliga hem, dukade hon fram kaffe och
kakor, bl.a. danska vinerbröd med blåbärssylt. Hon hade dessutom
en golfvinst, bestående av Cognac som satt bra till kaffet.
När man trivs med varandra och har mycket att prata om, går tiden
fort, och man blir torr i halsen. Det tyckte Monika också så hon slog
upp vars en GT. Det började snart att mörkna, vår taxi ringdes in,
Monika följde oss till grinden och tog farväl, med stora kramen.
Vi blir alla äldre
Så även det som växer hos oss. De blir också större, liksom många
av oss blir - åtmindstånde till omfånget. Tur är att vi inte växer så
mycket på höjden, som fullvuxna.
Då och då går jag ut med kameran för att föreviga våra växter. På så
sätt, kan vi se den häpnadsväckande skillnaden år från år.
Här nöjer vi oss med att se dagens bildskörd.
Thailändska KLANTSKALLAR ! Men, även annat. 17/3 o 18/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
En byggmästare med tummen mitt i handen och två handfallna medföljare.
De fick i alla fall ihop en ledstång - men fästa den, blev bara ett misslyckande.
Först försökte de spika fast den, sedan skruva, men båda misslyckades.
Montering, lamparmatur. Ny dörr skall monteras. Tillpassning upp och ner.
Jag fick visa hur demontera. För djup infällt gångjärn. Snedskuren dörr.
Bokklubbsmöte på Hayat Hotel. Frisyr o naglar hos oss. Ack ack,Termitattack
Attack av termiter utfördes av vår Khun "Pestman" och hans, gosiga, fru.
---------------------------------------------------------------------------
Inget, säger inget, blev rätt.
Jag blev rekommenderad en erkänt duktig byggare, som har några duktiga
anställda, att montera ett trappräcke i bambu, byta lamparmatur och byta två
ytterdörrar. Byggaren åtog sig att göra jobbet.
Vi stämde träff på Home Pro, där jag köpte två ytterdörrar, två dörrhandtag
med låskolvar, och en lysrörsarmatur. Allt lastades på hans bil och kördes hem.
Han hade mycket arbete på gång och svårt att få loss någon anställd, så han
kom själv, tillsammans med två handfallna medföljare.
Det första de skulle göra, var att montera trappräcket. Det började bra och de
fick ihop ett stadigt räcke. När det skulle monteras, borrade de tre hål för att
fästa räcket. De gjorde träpluggar som de skulle spika genom bambun och in i
träpluggarna. Spikarna var lite korta, så när ett spik var inne och det andra
spikades in, så lossnade det första och så även det tredje. Ut med spikarna och
in med skruvar, som också var lite väl korta, så de lossade också.
Till slut fick han spika fast en mindre bambu, i väggen och från den spika fast
den större bambun. Han tyckte att han gjort ett bra arbete. "Det är ju stadigt"
som han sa, och det var det ju. Men utseendemässigt, med skruvar synliga
bakom bambun, såg det mycket amatörmässigt ut. Mer blev det inte gjort.
Detta fick jag vara nöjd med.
Nästa uppdrag var att byta ut en trasig lysrörsarmatur i carporten. Den gamla
demonterades, och den nya lyftes upp. Men stopp där sa jag. Ni skall göra rent
under och omkring, innan ni monterar. Upp kom den och ljuset fungerade.
De övergick nu till att börja monteringen av dörren till uthuset. Först skruvade
de av gångjärnen till den gamla dörren så att de fick av dörren från karmen,
sedan skulle dörrlåset tas bort. Det var det djävligaste jag sett. De slet, högg,
bände och drog, allt vad de orkade, utan att få loss dörrlåset, men det blev
totalt fördärvat. Jag gick in och hämtade en liten dorn och en liten hammare,
bad dem flytta på sig, slog tre slag på ett stift som höll ihop låset, och allt gick
isär. Där stod detta "yrkesfolk" med dumma och häpna miner.
Den nya dörren togs fram och lades ner på markplattorna, utan något skydd
under. Den gamla dörren la de ovanpå och ritade av den. De skar sedan med
en "kapmaskin", mellan 1 och 5 millimeter, av den delen som var för brett.
När de sedan lyfte upp dörren och passade in den, såg jag - inte de - att dörren
var upp och ner, och när de sedan vände dörren på rätt håll så var ju det
utskurna fel, och dörren passade därför inte.
Till råga på allt, hade de skurit av från den delen som var anpassad till
låskolven, vilket gjorde att måttet till låskolven inte stämde. De skulle
naturligtvis kapa på den delen, som gångjärnen skulle vara på.
Nästa fas var att göra plats för gångjärnen. Fram med kapmaskinen med vilken
de gjorde djupa avskärningar. De skruvade fast gångjärnen i dörren och försökte
att anpassa dem, med dörrkarmen. Ingenting passade, naturligtvis, inte.
De försökte gång på gång att skruva i och skruva ur, men inget fungerade.
Till slut skruvade de fast dörren med dörrkarmen och återigen försökte de att
stänga dörren. Det gick naturligtvis inte. Gångjärnen satt ju för djupt inlaskade i
dörrbladet.
Timmarna hade gått och det var lördagkväll så nu gav de upp och lovade att
återkomma följande dag klockan 13:00. Klockan 16:00 ringde byggaren och talade
om att han inte kunde komma. Vi bestämde då att han skulle komma dagen därpå
klockan 10:00, vilket han gjorde, tillsammans med en av de handfallna, som tog
med sig en skruvdragare.
Jag fick hejdat dem och frågade vad de tänkte göra med denna dörr som var helt
omöjlig att arbeta med. Jag tog med mig byggaren och gick igenom alla fel de
hade gjort och att dörren måste kasseras, vilket han motvilligt erkände. Har du
någon försäkring som täcker dina missar, frågade jag. Svaret var nej, han har
ingen försäkring. Du måste ersätta dörren sa jag. Men nej det kunde han inte.
Han föreslog att de jobb som han redan gjort, debiterar han inte och så får jag
köpa en ny dörr. Sedan om några dagar, när hans riktiga snickare blev ledig, skulle
han skicka honom, och byggaren skulle köra och köpa en ny dörr på min räkning.
Dessutom skulle snickaren ha 1000 bath per dörr för hans jobb.
Nu sitter vi och väntar på att snickaren skall bli ledig.
Att byggaren är teoretiskt duktig tror jag nog. Han har både ritat och "byggt" ett
"bönehus" vid sidan om vårt närmaste tempel. Det är vackert och till synes ett
bra bygge. En bild på det finns i föregående Blogg.
Trött men i farten.
Att Barbro är trött, efter de skador och behandlingar som hon gått igenom är
förståeligt. Men trotts det ger hon inte upp så lätt. När damerna kallar till
bokklubbsmöte, så är hon på alerten.
Däremot att ta sig till hårfrisörskan, som är möjligt att ta sig dit gående, i vanliga
fall, ansåg hon sig inte kunna orka med. Barbro ringde då hårfrisörskan och
frågade om hon kunde, och ville komma hem till oss. Inga problem, hon kom och
både klippte, och målade tånaglarna. Något extra betalt, utöver de 300 B = 75 kr.
ville hon inte ha, men en hundring extra fick hon i alla fall.
Djuriskt anfall.
Lördagen, den 18/3, kom vår städerska, Nong, och påpekade att vi hade fått besök
av termiter. Hon hade upptäckt dem under och omkring ett eluttag i köket.
Vi ringde vår "pestman" som vi har avtal med att spruta huset mot ohyra en gång
i månaden. Han kom, plockade bort eluttaget och sprutade gift ner i kabelröret,
varifrån de tydligen, hade tagit sig upp. Sedan kröp han in under huset och
sprutade gift, där också. Nu får vi hoppas att vi är befriade från dess odjur.
Forts. på "Varken fredag eller tretton men händelserikt" 11/3 t.o.m.15/3 12/3 t.o.m.15/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
På vår marknad, kullerbytta på grussträng. Barbros axel tog smällen - OBS->
-->ej den opererade! Nybyggd järnvägskorsning med rullbom.
Andra dagen, först mat sedan hem - men först fick jag demo på spännband.
Hemma, lappad och lagad, med blåmärkt arm o axel. // Reningsanläggning-->
--> till poolen som vår poolman noggrant spolade rent.
------------------------------------------------------------------------------
En händelserik dag.
I förra avsnittet lovade jag att det skulle komma fler händelser som utspelade
sig, den 11/3, efter att Barbro fått sin arm omlagd med blått bandage.
Den dagen var vi på vår lilla marknad och köpte frukt och grönsaker.
När vi skulle därifrån, var det så illa så att Barbro, och även jag, gled på en
grussträng och Barbro damp i backen med axeln före. Tur i oturen, var det
inte den opererade, axeln. Det blev kraftiga smärtor, men vi tog skotern och
körde hem Barbro la sig på sängen och smärtorna tilltog. För andra gången
ringde jag efter, ambulans.
Gissa om det blev häpna med bekymrade miner, när samma ambulanspersonal
kom för andra gången på så kort tid, och likaså akutpersonalen, som några
dagar innan hade fått en kakburk av Barbro - det står beskrivet i tidigare Blogg.
Axeln röntgades och det visade sig att ett litet ben hade knäckts.
Samma läkare som hade tagit hand om Barbros tidigare skada kommenterade
"You again". Barbro blev inlagd och fick stanna i två nätter.
Jag blev erbjuden att stanna över på nätterna, men jag tackade nej, vilket
förvånade vårdpersonalen. Gott om plats var det i alla fall. Det var en tvårums
"lägenhet" nästan fullt utrustad. Det andra rummet använde vi inte.
Enligt läkaren hade brottet gått isär med knappt 1,5 cm. Det betydde att
operation, inte behövdes. I stället skulle det, med hjälp av en sorts spännband
runt axlarna, läka ihop av sig själv.
Andra dagen blev det först mat - som jag fick smaka - den var ok, men dagen
innan tyckte Barbro att det var ett totalt misslyckande. Sedan utskrivning, dock
utan besök, av läkare. Innan dess hade hon fått tala med en "fysiotherapist"
vilket jag "missuppfattade" som - Fysio The Rapist. Som man kan missta sig!
Nu är vi hemma, men Barbro har fortfarande smärtor, som hon delvis lindrar
med utskriven värkmedicin, innehållande en liten del, morfin.
Nu väntar vi på att Barbro skall bli så pass frisk, så att vi kan köra ut på våra
skoterturer.
Mycket, som vi planerat, har vi tyvärr, fått avstå ifrån, t.ex. en resa till Bangkok,
med bl.a. besök på museet som fins i byggnaden med den trehövdade elefanten.
Mr. Poolman.
Det där med joner och salt som blir clor och natrium och tvärt om, det är viktigt
när det handlar om skötsel, av poolen. Likaså rengöring av filter, vilket vår
Mr. Poolman, Khun Eddie, med den äran sköter.
På tal om joner så ligger det nära till hands att tänka på atomer, som kan ha
sina problem.
Det var två atomer som möttes, varvid den ena sa "jag har blivit av med en
elektron"! "Är du säker på det" sa den andra. "Ja, jag är positiv" sa den första.
Det var slutet på detta Bloggavsnitt! Delvis sjukt rolig! 5555 = hahahaha.
Varken fredag eller tretton men händelserikt 5/3 t.o.m.11/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Anker o Lise skalar räkor. Senare grillade kotletter och rött vin.
Taxi tillbaka till hotellet. // Trots mitella hade Barbro ont, även fingrarna.
Försiktigt i poolen. Till Bangkok Hospital. Wat Nikro Tharam -->
-->som är vårt närmastew tempel. Det var stor fest från tidiga morgonen till->
-->sena kvällen, i en hel vecka. Högtalarna dånade så det hördes hem till oss.
Armen på en "Bag In Box" Dagligen i en vecka sköttes såret av de blåklädda.
Bommen rullas ut, tåget, in. Härfågel Nytt blått bandage, hårt.
---------------------------------------------------------------------------------
Besök lindrar smärta.
Den 5/3 hade vi Anker och Lise på besök. De kom redan vid lunchtid.
Vi hade ett helt kilo hemkokta räkor att sitta och pilla med. Till dessa,
bröd och majonnäs och vitt vin, att skölja struparna med.
På förmiddagen tog vi fram kotletter, marinerade dem i vår egenhändigt
tillagade marinad, och förberedde grillen. Vi samlades nere vid grillen,
tände den och smuttade på rött vin, medan glöden blev klar.
Barbro hade lagat sås och gjort en god grönsaksgratäng som vi hade,
till de perfekt grillade, kotletterna.
Vi gick åter igen upp på altanen, där det dukades fram en del drickbart,
såsom Anker och Lise´s favorit, GL = Gin med Schweppes Lime.
Barbro klarade smärtan i armen riktigt bra, kunde pilla räkorna själv och
med lite hjälp att skära köttet, fungerade allt till full belåtenhet.
Lockande ljud.
Från tidiga morgonen till sena kvällen hördes högtalarljud, som varade
i en vecka, från vårt närmaste tempel, Wat Nikro Tharam, som ligger
ca: en kilometer från oss.
En dag, den 8/3, körde vi förbi, på väg till en restaurang, i närheten. På
hemvägen, stannade vi för att se vad som föegick. Det var tempel, böner,
Buddhor, blommor, krims krams, lekplats, dansbana med dansande flickor
och matstånd. Allt under ett öronbedövande, delvis mässande oljud, och
massor av färggranna belysningar, både fasta och roterande. Vi hann i
alla fall få se vad som föregick, ty det var sista dagen.
Glada akuten.
Läppen, som hade sytts med sex stygn, hade under fem dagar, dagligen,
plåstrats om. Den 9/3 var det dags att ta stygnen. Vi kände oss som
välkomna vänner, av den glada och trevliga personalen som hela tiden
tog hand om Barbro, på akuten.
Barbro köpte en kakburk som hon förärade dem vid detta sista besök.
När vi kom ut, efter det att stygnen var tagna, ville de som hade fått
kakburken att vi skulle fotograferas, både med deras och min kamera,
med kakburken, väl synlig. (Fotoförbud rådde).
Att bada i poolen ville Barbro gärna, men bandaget fick inte bli blött.
Först vilade hon armen, klädd med en plastpåse, på poolkanten, men det
var ansträngande, och opraktiskt. Hon kom då på den geniala idén, att
använda den femliters Bag in Box- påse som flöt i poolen, som flytande
armstöd. Hon kunde då röra sig fritt i vattnet.
En händelserik dag.
Den 11/3 kommer att bli en händelserik dag. Först åker vi ner med taxi för
att få kollat Barbros arm. Det ser lovande ut, enligt läkaren. Han lägger
nytt, blåfärgat bandage, som han blötte lite och då blev hårt som gips.
Barbro tyckte att färgen passade bra, för tånaglarna hade samma färg.
Det var väl inte så händelserik dag! Nej nej, lugn! I nästa bloggavsnitt
händer det mer, men det får ni vänta med några dagar. Oj oj oj aj aj aj!
Thaifest, The Moppers o en fallskada. Vad mer kan man begära 28/2 - 4/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Khun Tawee 51 år. Konstnären Chorn. Gratulanter.
Tawee välkomnar. Barbro bjöd upp Tawee. Tawees konst lottas ut.
Det svenska skotergänget, The Moppers, samlas för en 14-milafärd ner till-->
Dolphin Bay, där vi bl.a. såg ett mystiskt, nedlagt bygge. Sedan lunch.
Wat Khao Daeng med fika och/eller glass. Tanken är god.
Några BTV 2-are åker ner till stan för middag. Barbro ramlade på trappan->
->slog läppen och armen, ambulans till Bangkok Hospital, Hua Hin.
------------------------------------------------------------------------
"Konsten" att fylla 51.
När vi senast var på Artist Village, Baan Silapin, bjöd khun Tawee oss på hans
femtioett års kalas till den 28/2.
Khun Tawee är konstnär och ägare av Artist Village. Jag har under flera tidigare
års Bloggar beskrivit detta trevliga ställe.
Bedömningsvis torde det vara ett hundratal personer som var inbjudna.
Det bjöds på diverse maträtter, de flesta starkt kryddade, men grillade
kycklingvingar, föll oss i smaken. Flytande varor var, sodavatten, öl, vin eller
whiskey.
Barbro och jag satte oss vid ett ledigt bord. Efter en liten stund, kom Tawee och
någon till, och bjöd oss att sitta vid honnörsbordet. Vi kom alltså att sitta framme
vid orkestern, och dansgolvet. Det var en blandning av thailändare och faranger
som var placerade, där.
Tawee höll ett tack och välkomsttal. Därefter spelades dansmusiken upp. Barbro
bjöd upp Tawee trotts att han sa att han inte kunde dansa, stod Barbro på sig
och han gav med sig. Jag bjöd upp hans syster, men det var tyvärr tvärstopp.
Hon påstod att hon aldrig tagit ett danssteg.
Lite senare delades det ut små lappar med lottnummer. Det lottades ut ett av
Tawee`s konstverk, ett porträtt av kung Bhumbibol. Lyckan stod oss inte, bi.
Efter att ha tackat och fått kramar av khun Tawee drog vi oss hemåt.
The Moppers, Hua Hin.
Vi fick ett mail från ledaren och initiativtagaren av The Moppers, Rickard, att
den 2/3 var det en skoterutflykt på gång. Denna gång skulle färden gå söderut,
utefter kusten, enda ner till Dolphin Bay. Samma tur hade vi varit med på, två
gånger, tidigare. Den mäter ca: 12 mil, tur och retur. Dessa turer har jag
redogjort, i tidigare bloggar. (Se min Blogg. Klicka på Nov. 2016 och skrolla ner
till 22/11. Där finn en bra beskrivning om Dolphin Bay-turen).
Rickard hade ett förslag på att förlänga turen 13 km. enkel väg. Då kommer man
ner till ett nationalparks-område, Sam Roi Yot, där det ligger ett tempel Wat
Khao Daeng. Därifrån kan man åka en tur på floden som rinner förbi, det hann
vi inte med. Vi samlades på tempelområdet, där vi rastade och gick för att ta en
fika och/eller glass.
Hemfärden gick på delvis andra vägar. Vi gjorde små uppehåll för bensträckning
och tankning.
Färden började vid niotiden och vi var hemma ungefär kl. 17:00.
Salvequick hjälper inte alltid.
Trampa vatten är inte alltid så bra, speciellt om man gör det på ett trappsteg.
Det var precis det som Barbro gjorde, den 4/3, och på ett ögonblick var olyckan
framme. Med ett, blödande, öppet sår ovanför läppen och, som det skulle visa sig,
en spricka på underarmen, samt kraftig smärta, efter fallet. Det gjorde henne yr
och svimfärdig. Jag ledde henne in i sovrummet och torkade av såret.
Yrseln och smärtan var så pass kraftig så, framför allt Barbro och även jag
ansåg det inte vara lämpligt att åka taxi till Bangkok Hospital, utan jag ringde
efter ambulans. När ambulansen kom var den bemannad med fyra personer.
Barbro blev först noggrant undersökt innan hon placerades i ambulansen.
Jag fick sitta framme hos föraren, som med full siren och blå/röd-ljus körde
den dryga milen, genom den täta trafiken, till sjukhuset. Den körningen var en
upplevelse, jag sen kommer att glömma. Han fick tummen upp, när vi kom fram.
Framme på akuten blev vi mycket väl mottagna av den trevliga personalen.
Först några sprutor och rengöring av såret, sedan in på röntgen där det visade
sig vara en spricka, i underarmen. En doktor bandagerade henne kraftigt, med
två skenor. Sedan tog en annan vid och sydde såret med sex stygn.
Efter att ha förbetalat, beroende att försäkringsbolaget inte var kontaktad, vi fick
tillbaka allt vid nästa besök, tog vi taxi hem.
Ytterligare en äventyrlig dag var till ända.
I Thailand sitter vi inte inne som björnen i bur. 18/2 - 25/2
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Telefonabonnemangsautomat. Fri som fågeln. Här fick vi hålla oss till engelska.
Min tand är lööööös. Svenskföreningens årsmöte på Grand Hotel, med-->
--> god uppslutning. Ordförandepodiet. Padthai lagas på plats.
Mycket att välja på. Välskuren dekoration. // GL hos Anker o Lise på Tanawit
Sedan middag på restauranggatan och gatuakrobatik. // Gårdsfestarrangörerna.
Vi var naturligtvis med och åt helstekt gris/kyckling. Barbro och Fern.
Festkommitén tackas. Koriandergrillad blääää! Ria och Jan sjunger vackert.
Barbro och Henry. Duett med Barbro och Jan. Berry och Ann underhöll.
----------------------------------------------------------------------------
Rationellt med apparat.
Våra telefoner behövde laddas med mer pengar och i och med det också förlängd
abonnemangstid. Vi gick till AIS, där vi har abonnemanget, för att få det gjort.
När vi kom till AIS på Market Village och bad om att få betala och få förlängning
blev vi upplysta om att sådant gröes i en automat, hädanefter. En trevlig flicka
följde oss, utanför butiken. Där hjälpte hon oss att stoppa in 20 bahtsedlar, som vi
växlat, med hennes försorg.
För varje sedel skrev hon in telefonnumret och ett kvitto skrevs ut. Detta gjordes
12 gånger, eftersom vi ville ha ett års förlängning. Vi betalade alltså 240 B och
hade nu 12 väl utskrivna kvitton. Dessutom att för varje gång ett kvitto skrevs ut så
kom ett sms, om förlängningen på telefonen.
OBS! Eftersom vi har vars en telefon, så blev det en likadan process för den andra
telefonen. Nu varar abonnemangen från den 18/2 2017 t.o.m. den 18/2 2018.
Det tog nog ungefär 2 minuter per kvitto. Det innebär en tidsåtgång på ca: en halv
timma och vi hade en hög med 24 kvitton, att slänga i papperskorgen.
Snacka om thailändsk rationalitet.
På och omkring utställningstorget på Market Village var det denna dag visning av
allehanda slags djur. Det var, bl.a., får, getter, grisar, fåglar, ödlor och ormar, samt
hundar och katter.
Olika sätt att träffas.
Vi bjöd t.ex. in till träff hemma hos oss. Det är ju trevligt, trotts smärre,
språksvårigheter. Det fins ju folk som inte kan något annat än sitt eget modersmål,
i detta fall, engelskan. Då får vi ta hand om dem och försöka använda deras språk.
Vi bjöd in några av våra grannar, som var enspråkiga. Det blev riktigt trevligt, tack
vare våra andras kunskap, i deras språk. Även thailändskor använder deras språk.
Den 19/2 satt vi runt kaffebordet och njöt av Barbros hembakade banankakor och
bullar. Vi församlade var, med språkbokstäver framför namnet, S=svenska, T=thai
och E=engelska. S o E Lars och T o E Nuy, E Mark och T o E Mai, E Berry,
S o E Barbro och S o E undertecknad, Per.
En annan träff, var när Barbro hade en träff med tandläkaren. Hon hade bitit av en
plomb. Det blev ett kort besök, slipning och rengöring. Fortsatt behandling blir i
Sverige, om inte något akut inträffar.
Årsmöte.
Svenskföreningen årsmöte hölls på Grand Hotel den 23/2. Efter kort tal av
ordföranden, C G Eriksson och genomgång av verksamhetsberättelse m.m.
dukades det upp en ståtlig buffé.
Heja Danmark.
För tio (10) år sedan träffade vi Anker och Lise på Blue Wave Hotel i Hua Hin.
Vi var nere för att eventuellt köpa oss ett hus. Vi var runt på olika objekt och
till slut, fastnade vi för vårt drömhus. Under hela denna tid följde Anker och Lise
våra förehavanden, och vi berättade om de hus vi hade sett .
Under alla följande år, har de kommit ner till Hua Hin, när vi varit där nere. De bor
på hotell och på senaste åren bor de på Tanawit Hotel.
Vi träffas några gånger under deras tre till fyra veckors vistelse, tar en öl
och/eller går ut och äter på någon trevlig restaurang. Vi ses också hemma hos
oss, där vi tänder grillen och äter något grillat.
Vi träffas också hemma hos oss i Sverige eller hos dem i Vaerlöse, Danmark.
Den 24/2 träffades vi, först på deras rum, för att ta en av Lises älsklingsdrinkar
GL, Gin och Lime, även Anker och vi dricker gärna den blandningen i stället för
GT Gin och Tonic. Sedan gick vi ut och åt tillsammans. Ungefär " Same procedure
as the last years".
Helstekt gris.
På vårt område, Baan Thai Village 2, finns det en aktiv festkommité, som gärna
ordnar något trevligt för oss husägare och boende, på området.
De hyrde bord och stolar, hyrde in en orkester, ordnade med så att det kom en
grillmästare och helstekte en gris, på plats, plus några kycklingar. En del thaimat
och frukt köptes in från Miss Meau på restaurang Jaidee. Dricka fick vi ta med
själva.
Ett femtiotal personer kom och hade en festlig helkväll, till ett pris av 400 B.
Orkestern spelade upp till dans, med härliga gamla kända låtar.
Emellanåt ryckte det holländska sång och musikerparet, Jan och Ria, in
och sjöng populära låtar, någon gång, duo och någon gång solo. Mycket
populärt och uppskattat.
Ytterligare ett skönsjungande par, ställde upp och sjöng för oss. Även de, både
duo och solo. Det var den engelska musikern Berry och hans flickvän,
thailändskan Ann. De bor i hus 18, granne med oss.
Ett stort tack till organisatörerna, Napa, Nuy, Fern, May och Mikael, samt alla de
som ställde upp.
Vårt hus målas både ut- och invändigt. Fyra pers., 12 dagar 15/2 - 3/3
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Första dagen, full rulle. Sedan rullar det på, med spackling och grundmålning.
Minsta lilla minispricka spacklas. Sedan målas det, inte det minsta undantas.
Vid dagens slut åker de hem. Bossen målar altanräcket, medan några på höjden.
Ibland räckte inte stegen till. Även yttermuren fick ny färg. Samtliga tak blev vita.
Solgardinerna monterades. Master bedroom fick färg. Sprickor spacklades och-->
--> väggarna målades i både kök och vardagsrum. Extrajobb, slipa och måla-->
-->solsängar och namnskylt. Mat och rastplats. Adjö! Tack för fint arbete.
-------------------------------------------------------------------------
Den 14/2 lade målarna sista handen på den kompletta målningen av grannhuset.
Deras arbete var synnerligen gediget och av, som det bedöms, av högsta
kvalité, även den färg de använde.
Denna dag fick vi förfrågan, om vi också ville ha vårt hus ommålat. Vi slog till
direkt. Det var bara för målarna att lyfta alla deras attiraljer över muren.
Nästa dag var de på plats hos oss.
Arbetet påbörjades den 15/2 och avslutades den 3/3. Bortsett från söndagar och
tre lediga dagar blev det tolv (12) dagars arbete.
Det första som gjordes, var att högtrycktvätta allt det som de ansåg behövas.
Minsta lilla spricka spacklades, oftast med fingrarna, och där det behövdes
sandpapprades, det. När allt detta var gjort, grundmålades det först.
På en färgkarta tog vi ut de färger vi ville ha. Sedan bestämde vi var ville ha dem.
Det blev helt annorlunda än vad det var tidigare och vad de andra husen på
området, har.
Det var inte bara huset ut och invändigt, även murarna ingick i arbetet.
Alla fyra målarna satte nu igång med ett intensivt arbete. Allt flyttades och/eller
täcktes. Inte en färgfläck kom där den inte skulle vara.
Den 3/3 var målarna klara, men innan de lämnade, kontrollerade de varje
detalj och, tyckte de att det behövdes lite bättring så gjorde de det. Slutligen
putsade de av fönster, och sopade bort lite smuts.
Ett extra jobb gjorde de också, genom att sandpappra och måla våra solsängar
och så fick namnskylten, en duvning.
Räkningen, inklusive färg, material och körning gick på, hör och häpna, 70.000 B.
plus en tusenlapp som vi betalade, på eget initiativ för solsängarna, dessutom
fick de en femhundring, extra. Alltså i svenska pengar, knappa 20.000 kronor.
Folk står nu i kö, för att få dem att måla hos dem.
Vad gör man i Hua Hin, mellan den 11/2 och 17/2? Myycket trevligt!
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Groda klättrar mot taket. Vår nya kontorist Puy o Kim. På Wasanas restaurang.
Wasana here self. Restaurang Prime´s ägare, Anders Hagstedt.
Nils har fyllt 80 år. Vi bjöd på plankstek och till det ett gott vin.
Ommålning av huset börjar. Vernissage med konst av Jansen Chow.
Ägaren Khun Tawee, vid micken och konstnären. Hans konst beundras.
Khun Tawee tvåa fr. vänster. Det bjöds på musik, mat och rikligt med dryck.
Kombinerad rörläggare och elektriker. Nils o Annica bjöd på avskedsfest
-->först på Tysk restaurang och sedan, en drink på Centara Hotel. Vilken kväll!
------------------------------------------------------------------------------
Händelseutveckling.
Att börja med en groda, är väl inte så vanligt, men vågar grodan så vågar jag.
Den liksom jag, siktar vi uppåt och hoppas att klara det med glans.
Vad beträffar grodan så upptäckte vi den en kväll, den 11/2, när vi satt på altanen,
med en drink, framför oss. Det var trotts det en groda som hade bosatt sig uppe i
solgardinerna och som tittade fram på kvällarna - även när vi inte hade några
drinkar, framför oss.
Förändring.
En dag, den 13/2, fick vi besök av vår nyanställda kontorist, Puy, tillsammans med
Kim, i hus nummer ett. Puy blev presenterad av Kim. Puy berättade lite om sig
själv och att hon hade ett mindre deltidsarbete som gjorde att hon under kortare
perioder, under vissa dagar, inte kunde vara på plats.
På Grandmarknaden.
En av de thailändska kvinnorna, med svensk man, som vi lärt känna, är Wasana.
Hon har öppnat en liten restaurang, med fyra bord, på Grandmarknaden.
Eftersom Nils och Annica bodde intill, på Grand Hotel, passade det bra att ta
dem till Wasana, för att äta hos henne. Maten hennes är både god, riklig och
prisvärd. Innan vi gick ner, den 13/2, bjöd Nils och Annica på ett glas vitt vin.
Åttioårspresent.
Nils har nyligen fyllt åttio år. På hans kalas hemma i Sverige överräckte vi ett
konvolut bestående av en inbjudan till en av våra finare restauranger i Hua Hin,
eftersom vi visste att de skulle komma ner, kort därefter.
Restaurang, Prime, är alltid ett bra val, när man skall ha det lite extra festligt.
Vi valde vars en plankstek och till det en flaska gott vin. Till dessert valde vi att
bara ta Irish coffee. Även denna gång, den 14/2, njöt vi av tillvaron och det
sköna vädret.
Vernissage.
För några dagar sedan träffade vi konstnären, Khun Tawee, ägaren av Artist
Village, på Baan Silapin. Vi var där för att njuta av omgivningarna och den
samlade, rikt varierande, konsten m.m. Han bjöd då, in oss till vernissage till
den 15/2. Utställaren var, konstnären Jansen Chow.
Kort citat ur hans katalog: "Born in 1970, Kuantan, Malaysia. He graduated from
Kuala Lumpur Collage of Art on 1991 and further his studies in art Students
League of New York, New York from 1994 - 1996.
He is the only Asian artist to be so widely recognized for his masterly watercolor.
He has won more than 50 national and international awards in oil, watercolor
and etching."
Det bjöds på rikligt med både mat och dryck. En "gladjazzorkester"
bestående av musiker av olika nationaliteter, underhöll på tillställningen.
Samma dag börjades ommålningen av vårt hus, både ut- och invändigt.
Det varade till den 3/3, men det kommer i ett separat blogginlägg.
El och vatten.
Under köksvasken besökte oss, då och då, droppen dripp och droppen drapp.
Det var kranen som, i vissa lägen, inte ville hålla tätt. Ny kran införskaffades och
vår vatten- och el- reparatör kontaktades. Snabbt var han på plats och den nya
kranen, monterades. I och med att han nu var här, bad jag honom att kolla vår
belysning på vår vattenstaty, vid ingången. Det visade sig att den var för gammal
och rostig, med en kass 150 w. lampa. Han monterade en ny, fin, lampa som var
på endast 4 w. Nu får lampan lysa hela natten.
Tack och farväl.
Tiden för Nils och Annicas återresa till kalla norden närmade sig. Det firar vi inte.
Däremot ville Nils och Annica att vi skulle fira en hel månads härligt umgänge.
Den 17/2, började vi firandet på deras rum, 901, på Grand Hotel med vitt vin.
Därefter tog vi taxi ner till stan. De hade, någon dag tidigare, hittat en trevlig
tyskinspirerad restaurang, som de bjöd oss till. Maten var utmärkt och det röda
vin som Nils valde var en njutning för gommen.
Nils föreslog att vi skulle gå över till Centara Hotel där de bjöd på en dessertdrink.
Det hela blev en verkligt lyckad avskedsfest.
En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m.10 feb. Del 7, 10 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Sista fotmassagen hos de blinda. Föreståndarinnan tar farväl av oss.
Duktiga lärjungar. Rakt över huvudgatan ligger Wat Pansao.
Vackra byggnader och en gammal stupa.
Ett bröloppspar blev fotograferade utanför denna vackra byggnad.
I väntan på planets avgång, på Chiang Mai Airport. Uppe i det blå.
Wat Huai Sai Tai från ovan. Strax därefter landar vi på Hua Hin Airport.
---------------------------------------------------------------------------
Sista dagens sista äventyr.
Nu har vi nått fram till den sista dagen, för denna gång, på vår resa till Chiang
Mai och Chiang Rai.
På förmiddagen tog vi en promenad bort till de blinda massörerna. Vi fick alla
en skön fotmassage, på en timma.
Medan de övriga vilade sig, tog jag en promenad över huvudgatan, för att bese
ett tempel, Wat Pansao. En vacker, vit, portal in till området, där ett tempel
låg inbäddad i grönskan. Interiören var tjusig och vackert utsmyckat. Utanför
templet höll ett brudpar på att bli fotograferade. Bakom templet fanns en, troligen,
mycket gammal Stupa med gyllene figurer framför.
På hotellet packade vi ner det sista i resväskorna och bad receptionen att ringa
efter taxi, till kl. ca: 15:30.
Efter att ha ätit lunch på vår lilla restaurang, mitt emot hotellet var vi redo för
avfärd.
Vi kom fram till flygplatsen i god tid och ca: 16:30 fick vi luft under vingarna.
På planet blev vi serverade en maträtt och ca: 18:45 landade vi i Hua Hin.
Alldeles innan vi skulle landa, fick jag syn på Wat Huai Sai Thai, det speciella
Buddha-tempel som vi alla besökte och som jag beskrev på bloggen den 29/1.
Jag hann precis få upp kameran och fick en suddig bild - men nu har jag sett
den ovanifrån, också.
Taxi kom och hämtade oss och vi blev körda var och en till sitt kryp in.
Nu har ni, som följt oss, varit med om ett fantastiskt och upplevelserikt äventyr
som varade i en hel vecka.
6 En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m.10 feb. Del 6, 9 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Mot hantverksbyn Baan Tawai. Taxin väntade i 2 tim. Många vackra träarbeten.
Träarbeten i många storlekar och något lägre priser. Gata upp och gata ner.
Barbro köpte en blus. En fika innan hemfärd. Bra restaurang vid hotellet-->
-->där man kunde välja styrka på maten - gott blev det. Kvällspromenad och-->
-->middag inne i centrum. På andra sidan gatan, Mango Sticky Rice som dessert.
-----------------------------------------------------------------------------
Hantverksbyn.
Idag är dagen innan vi skall flyga tillbaka till Hua Hin. Vad blir då dagens äventyr?
Drygt en mil från vårt hotell ligger hantverksbyn, Baan Tawai. Dit skall vi.
Vi gick ut till huvudgatan, intill hotellet, stoppade en taxibuss, talade om vart vi
ville åka och fick ett pris, som vi prutade ner lite. Det tog längre tid att åka dit, än
vad vi räknat med. När vi kom fram, talade chauffören, med co-driver om att de
skulle vänta på oss, på samma ställe.
Vi gick gata upp och gata ner, beundrade alla fina och vackra hantverk, blandat
med turistisk krims krams. Köpsuget pockade på.
Barbro och jag fastnade för en knästående, 30 cm. hög kvinna, som vi köpte för
150 B. När jag fick syn på att de sålde slangbellor så väcktes nostalgiska minnen
till livs. Det gick inte att stoppa mig, jag satsade 50 B och en blev min.
Barbro fick syn på en vacker, blå, blus. Den passade henne perfekt, den blev
hennes. Nils och Annica passade på att köpa något som passade bra som gåvor
och dessutom, några minnessaker. Annica köpte också ett par lika dana örhängen
som Barbro hade köpt dagen innan, i Silverbyn.
Efter så här ansträngande äventyr blev vi kaffesugna. Vi hittade ett trevligt café
där vi slog oss ner och njöt av kaffe, tilltugg och en stunds vila.
Det hade redan gått 2 timmar. Vi drog oss bort mot taxibussen som troget stod
och väntade, för att ta oss tillbaka till hotellet.
När vi skulle betala, tyckte vi att det hade blivit en längre resa än vad vi hade trott
så de fick den summa som de först hade begärt. Dessutom hade de väntat i två
timmar.
Korv på fat.
Så roligt skall vi inte ha det, men visst behövde vi mat. Först lunchrast, efter
hemkomsten. Den intog vi på vår lilla restaurang, Tikky, intill hotellet.
De har en plansch, med påklistrade rödpeppar, se bild, så man kan välja den
styrka som man önskar, på maten. En trevlig och kul idé. Maten är både god och
billig. Sedan en whiskey och en stunds vila.
Fram på kvällskvisten spritter det i benen och magen. Vi ger oss iväg, in mot
centrum för att hitta ett trevligt matställe, gärna med lokal karaktär.
Efter att ha strosat runt en stund, hittar vi en restaurang, som ser lockande ut.
Maten var både god och riklig, men någon dessert som föll oss i smaken, hittade
vi inte, på menyn. Vi gick i stället snett över gatan där det fanns ett ställe som
serverade Mango Sticky Rise. Det var en njutning för våra gommar.
Det var dags att dra sig hemåt för att förbereda oss inför morgondagens resa
tillbaka till Hua Hin.
En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m.10 feb. Del 5, 8 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Wat Srisuphan består av ett par tempel, varav det ena är det så kallade-->
-->Silverpemplet. Det är klätt med tunn plåt av silverliknande material, klädd-->
->från grunden till toppspiran. Det andra templet är vackert utsmyckat med-->
-->bl.a. en grön "jadebuddha". Skojande handknackare. Skolbarn drillas.
Silvertemplets baksida. Den regerande munken. Karta över området.
Gata med silversmeder m.m.// Wat Chedi Luang ligger inne i den gamla staden.
Det började byggas på 14-15-hundratalet. Själva templet är en verkligt ståtlig-->
-->byggnad med vacker interiör och högt till tak. Liggande Buddha.
--------------------------------------------------------------------------------
Silvertemplet.
Wat Srisuphan, Silvertemplet, tycks vara ett relativt okänt tempel, som ligger
utanför murarna, till den gamla staden. Många ortsbor vi frågade visste inte om
det eller var det ligger, trotts att det är så speciellt.
Vi tog oss dit med hjälp av en taxi och gatunamnet. Innanför portalen fanns det
två tempel. Den ena tempelbyggnaden var ett vackert bygge med en mycket
vacker entré och tilltalande interiör, där det bl.a. finns en relativt ovanlig grön
"jadeBuddha".
Det andra templet på området är det tempel vi kom dit för att se, Silvertemplet.
Tyvärr får "ladies" inte komma in i templet. (Något skall väl vi män kunna få ha
för oss själva haha).
Templet är klätt med silverliknande plåt, en slags tennlegering, från grunden och
upp till toppspiran både på ut- och insidan.
Plåten är detaljrikt handbearbetad, t.o.m. golvet är det.
Runt templet finns små verkstäder där man handhamrar utsmyckningar,
både till templet och till försäljning, Barbro köpte en liten bricka.
Utanför ligger silverarbetets gata. Där handbearbetas silver och även andra
material. Vi gick en liten runda dit. Det blev naturligtvis några fynd där också.
Barbro köpte ett par silverörhängen med inläggning av thaiflaggans färger.
Byggnad med anor.
Inne i gamla staden finns Chiang Mai´s äldsta heliga byggnadsverk Wat Chedi
Luang. "The temple of the great stupa". Det är en helt massiv stupa som
började byggas år 1391 och var färdig år 1475. Den är i dag ca: 60 meter hög
och har en bredd på 44 meter.
Tempelområdet innehåller, utöver stupan, två byggnader. Den ena är en stor,
imponerande byggnad, med tak i tre nivåer och en främre fasad i gyllene färger.
Den byggdes år 1928. Det är mycket högt till detta röda tak som stöds av två
rader höga runda pelare.
I en mindre byggnad finns bl.a. den liggande Buddhan.
Det är en av få tempelområden som tar entré.
Barbro och jag var där, medan Nils och Annica stannade på hotellet.
4, Bild En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m.10 feb. Del 4, 7 feb.
- OBS!OBS!OBS!
- Detta bloggavsnitt har blivit för stort så jag måste dela det i två delar.
- Först kommer bilderna och i en andra del kommer texten! OBS!OBS!
- ----------------------------------------------------------------------------------------
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Chiang Rai Hotspring. Det var så hett i vattnet att man kunde koka ägg.
Wat Rong Khun (Vita templet). Bekostat av thai-konstnär Chalermchai Kositpipat.
Troligen hundratusentals namnbrickor á 30 B. Vår guid och chauffören.
Norr om Chiang Rai ligger "Baan Dam" (Hus Svart). Ett sevärt mästerverk av-->
-->den numera avlidne, thailändske konstnären Thawan Duchanee.
Kort besök på Karenfolkets turistiska by. Vi anländer till Gyllene Triangeln.
Åker en runda med båt, passerar Kasino och landar i Laos. Skog med blomträd.
En Lao-öl gjorde gott. Tillbaka från Laos. Slut på lååång dagsresa.
--------------------------------------------------------------------------
OBS!OBS!OBS!
Efter dessa bilder skall ni öppna nästa blogg för att kunna läsa om hela äventyret.
4,Text En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 4, 7 feb.
OBS!OBS!OBS!
- Detta bloggavsnitt har blivit för stort så jag måste dela det i två delar.
- Först kommer bilderna och i en andra del kommer texten! OBS!OBS!
- ----------------------------------------------------------------------------------------
Lång dags äventyr.
Genom vårt hotell beställde vi ett utflyktspaket till den 7/2. Vi startade kl. 07:00
och återkomsten blev ca: 20:30.
Vi startade alltså äventyret från vårt hotell i Chiang Mai. Några minuter efter vi
blivit upphämtade där, kom guiden på att vi var tvungna att ha våra pass med oss.
Det blev till att vända om till hotellet för att hämta passen, kopiorna vi hade, dög
inte. Det visade sig senare, varför.
Ytterligare sju andra resenärer hämtades upp, som skulle åka med på resan.
Det var en 12-mannabuss.
Det blev en lång resa, som skulle sträcka sig flera mil norr om Chiang Rai, hela
vägen upp till Gyllene Triangeln och in i Laos, därav passen.
Eftersom vi hade blivit något försenade från starten, körde chauffören som en
galning, för att hämta in tiden. Vi fick säga till honom, ett par gånger, att sakta
ner farten.
Den sammanlagda sträckan blev gott och väl 500 Km.
Häng nu med!
Heta källor och vitt tempel.
I rasande fart anlände vi vår första anhalt, Chiang Rai Hotsprings. Hett vatten
och ånga, sprutade högt upp i luften. På ett ställe kunde man köpa ägg, möjligen
dvärghönsägg, i små korgar, som man doppade ner i det hetta vattnet så att de
blev kokta.
Efter det besöket rullade vi vidare i ett lugnare tempo.
Nästa mål var det mycket omtalade och annorlunda templet, Wat Rong Khun,
eller i dagligt tal "Det Vita Templet". Det ligger någon mil före Chiang Rai.
Wat Rong Khun byggdes på privat initiativ på ett gammalt tempelområde.
Det var en konstnär från Chiang Rai, Chalermchai Kositpipat, som med egna
medel, ca: 40 millioner B. lät bygga templet. Det fortsätter att byggas fler
byggnader på området.
Huvudbyggnaden heter "Ubosot", en helt vit byggnad med infällda fragment
av spegelglas.
Vi har varit på Wat Rong Khun en gång tidigare, det var år 2008. På den tiden
var det lugnt och fridfullt och fritt att röra sig, utan vakter. Nu är det en rörig
turistfälla, med köer till det mesta. Det säljs små bleckplåtar, fästa på snören,
som man kan skriva sitt namn på, sedan hängs det upp på olika ställen på
området. Jag skulle tro att det rör sig om hundratusentals.
Efter en kort lunchpaus, som ingick, körde vi sedan vidare mot nya äventyr.
Svarta Husen.
På thailändska heter det Baan Dam. Ett beundransvärt arbete på ett stort
markområde norr om Chiang Rai. Det är en i Chiang Rai född konstnär,
Thawan Duchanee, som åstadkommit detta mästerverk, som skall representera
"mörkret i mänskligheten". Mycket röda och massor av svarta färger, skinn av
bl.a. krokodiler, skallar, horn och andra djurdelar. Mycket annat sevärt har han
också samlat på sig. Det känns mer som ett museum som blandats med
intressant arkitektur, skulpturer och konst. Till skillnad från Wat Rong Khun
finns det ingen religiös innebörd i Baan Dam.
Thawan Duchanee dog 2014, innan han var helt färdig med sitt mästerverk.
Här skulle vi kunnat stanna betydligt längre, om vi hade haft tid.
Gyllene Triangeln o Laos.
Fortfarande återstår en hel del äventyrande, innan vi skall återvända hela den
långa vägen tillbaka till Chiang Mai.
Vi lämnar Baan Dam och far vidare norrut. En besök på Karenfolkets by ingår.
Barbro och jag har varit där år 2008, i samband med Wat Rong Khun.
Redan då var det turistiskt men sevärt. Nu är det rena turistfällan, där de t.o.m.
tar inträde. Vi avstod. Några köpstellen fans utanför, för oss som inte ville in.
De som gick in, kom snart tillbaka.
Nu var siktet inställt på Triangeln, de Gyllene, som vi väntade oss mycket av.
Även här hade Barbro och jag varit samma år som tidigare nämnts.
Vi kom fram till den mäktiga Mekongfloden alldeles där floden delade sig och
blev som en triangel. Kan det vara därför den delen har fått det namnet haha.
På thaisidan var det inte mycket att se, annat än utsikten över floden.
Vi skulle nu åka en sväng med båt, på floden, och därefter åka över till Laos
där det finns ett frihandelsområde. Och handlades gjordes det. Själv köpte jag
en god inhemsk whiskey, efter att ha prutat ner den till halva priset, ungefär
350 THB. Fick också provsmaka en sup med en orm inlagd i spriten. Ingen
smaksensation.
Efter en stund på thaisidan, samlades våra pass in och överräcktes till en
tullpolis, som skulle behålla dem tills vi kom tillbaka. Därför behövde vi inte
något visum.
När vi kom tillbaka till Thailand fick vi tillbaka våra pass. Bussen stod redo
för den långa färden ner till Chiang Mai.
Ytterligare ett fantastiskt äventyr har vi upplevt.
