graman

                   Denna berättelse är i första hand till för vår dagbok!      

                             Hemresa från Thailand, den 25/3 2018

Mai som stälde upp för oss.   Äntligen på väg.               Landat på Kastrup.

-------------------------------------------------------------------------------------   

               Tiden närmade sig för resan hem till Sverige.

Någon vecka innan avfärd kontaktade vi Miss Oom och beställde

taxi – hennes taxiföretag har vi åkt med några gånger tidigare.

Jag mailade henne, beskrev mycket noggrant att vi ville hämtas

klockan 03:00, den 25 /3, på vår adress på BTV 2 – som hon mycket

väl kände till.

Jag skrev också att vi skulle till Suvarnabhumi Airport och att planet,

Norwegian, skulle avgå klockan 09:10. Svaret jag fick var endast ”Ok”.

Av någon anledning kände jag på mig, att jag ville ha ett bättre svar än

”Ok” så jag mailade henne igen och frågade om det var säkert att vi blir

upphämtade på angiven tid. Åter igen fick jag svaret ”Ok”.

 

Ett par dagar senare bad jag vår kontorsflicka, Puy, som ät thailändska,

att ringa upp Miss Oom, för att få beställningen bekräftad.

När Puy frågade Oom om min beställning var Ok, fick hon svaret, att en

taxi var beställd till Suvarnabhumi Airport, den 25/3 Kockan 03:00.

Alltså inte hem till oss på BTV 2. Vilken tur att jag trippelkollade.

Annars hade hennes taxi stått på flygplatsen klockan 03:00, och vi stått

utan taxi hos oss. Puy fick nu ändrat, så att vi skulle bli upphämtade på

avtalad tid hos oss på BTV 2 Klockan 03:00.

 

Den 24/3, alltså dagen innan, vid 18:00, ringer en man som frågar om jag

talar thai! Jag frågar, på engelska, om det var taximannen. Han förstod

inget. Jag gick över till grannen Mai och bad henne ringa upp det nummer

som mannen ringt ifrån, och fråga om det var taximannen och vad han ville.

Jo, det var det, varpå ett långt samtal dem emellan skedde. Det visade sig

att han inte visste något om Hua Hin och än mindre var vår adress var.

Mai förklarade om och om igen vilken väg han skulle ta. Hon gav honom

sitt telefonnummer, om han till äventyrs skulle missa adressen.

Nu hade han gott om tid att leta reda på vår adress. Men nej, så långt

kunde det pundhuvudet inte tänka.

Allt var frid och fröjd – trodde vi. Vi gick till sängs för några få timmars

sömn, innan väckarklockan skulle ringa klockan 02:30. Allt var förberett,

packat och klart så det var bara att klä på sig och bära ut väskorna.

Strax före klockan 03:00 stod vi så ute och väntade på att taxin skulle

komma.

Några minuter efter 03:00 kommer Mai ut med telefonen vid örat.

Taximannen ringde henne och sa att inte visste var han var. Han förklarade

vad för soi (gata) han stod på. Det visade sig att han kört söderut, minst

två (2) mil från vår adress, till BTV 1. Återigen förklarade Mai vägen han

skulle köra.

Vid två olika tillfällen ringde jag Oom, som naturligtvis inte svarade.

När vi räknade med att han skulle kunna vara framme hos oss och han inte

kommit, ringde Mai honom. Då hade han kört förbi där han skulle svänga

till oss och kört norrut ca. två (2) mil för långt, till Dusit Thani. Nu hade

klockan blivit 04:00.

Jag ringde, i desperation till vår ”lokala” taximan Peak, med förhoppning

att han hade sin telefon påslagen – vilket han hade. Jag förklarade vår

prekära situation och frågade om han kunde hjälpa oss inom några

minuter. Han lovade att han skulle ordna en taxi inom en kvart.

Fem minuter senare ringer han och talar om, att en taxi skulle komma om

åtta minuter. Klockan 04:20 var taxin hos oss och vi packade in våra väskor.

Precis då kom den vilsekomna taxin inkörande. Vi förklarade, med Mai´s

hjälp att vi inte kunde anlita honom och att han fick ta upp det med Oom.

Eftersom vi var sent ute, kunde vi inte stanna kvar och tala med den

vilsekomna taximannen.

 

Utan vår underbara granne, Mai, som ställde upp för oss, dels på kvällen

och dessutom från klockan 03:00 och enda fram till 04:30 och kanske mer,

hade vi varit nästan helt övergivna.

När vi var på väg mot Bangkok, ringde Oom och undrade vad som stod på.

Jag förklarade att detta var sista gången hon fick någon körning för oss, och

att jag inte har något förtroende för henne längre.

När vi kommit hem till Sverige, fick jag ett mail från henne, där hon bad om

ursäkt och att vi vid nästa körningar skulle få starkt reducerade priser. Hon

erbjöd 1400 Baht för körning till flygplatsen och 1800 Baht för hämtning

på flygplatsen. Hennes priser är normalt 1800 Baht respektive 2000 Baht.

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

                Detta var andra gången vi blev lurade på taxi.

Vi var sex (6) personer som skulle, från oss på BTV 2, till flygplatsen, vid

19-tiden, med taxibuss. Vi hade beställt taxi genom en svensk förmedlare.

Ingen taxi kom och tiden gick. Vi ringde förmedlaren, flera gånger, som

lovade att taxin säkert var på väg. Långt om länge, ringer han och talade

om att taxin inte skulle komma, för hans son hade blivit sjuk.

Något meddelande hade taxin inte lämnat och han kunde inte ordna någon

ersättare. Precis då, kommer en taxibuss inkörande på vårt område för att

lämna av några passagerare som han hämtat på Suvarnabuhmi Airport.

Vi talade om för honom, Mr Precha, vad som hänt och frågade om han ville

köra oss till flyget. Han sa att han redan kört denna tur på 46 mil. Men han

förbarmade sig över oss och tog körningen. TALA OM ÄNGLAVAKT!