Alltid händer det något o förvånad blir man ofta i "vårt sköna land". 3/3 - 9/3

           KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl + "
                        "Klicka för Karta", för att få possitioner på Kartan.
                                                Klicka för Karta
        Chokladkakebak. Jag fick slicka skålen.                 Montering av ny trappa.
 Kludd och klabb av ett kåpargäng. Inget, säger inget, blev rätt. Snett och vinnt.
 
 Rost efter några timmar.          De fick återta stegen.   Solskyddad från topp till tå.
 Anker o Lise kom på besök - på kvällen, grillning.    Sommarklippt och dekorerad.
     Klicka för Karta                                   Klicka för Karta
Fd. The Yellow Team, samlas för att för att äta på vännen Chatsudas restaurang.

 Sällsynta härfågeln - där.                      Ögonfröjd i ögonhöjd.
   Klicka för Karta
På marknad handlar det om mat. "Jätteorchidén" behövde ny kruka, Njap fixade.
---------------------------------------------------------------------------
                                           Ny pooltrapp - en attrapp.
Redan några dagar efter vi kommit tillbaka till vårt hus, brast två trappsteg på
poolstegen. Därmed blev det slutbadat för Barbro. Jag kunde dock hiva mig upp,
med hjälp av de två återstående trappstegen. De fortsatta baden, framför allt
morgonbaden, fick vi traska ner till områdespoolen. Inte så dumt det heller, ty då
fick vi tillfälle att träffa och prata med grannbadare - men mycket motionssimning
blev det inte.
Vi sa till vår poolman, Eddie, att se till, på bästa möjliga sätt, så vi kunde använda
vår pool snarast. Att bara byta trappsteg, tvivlade han på. Däremot kunde han
beställa en ny poolstege. Priset skulle bli, med montering, 16000 baht, ca: 4000 kr.
Vad göra. Vi sa Ok. Stegen kom och några "thaiklåpare", visade det sig, började
skruvas ihop stegen. Hålfästena till stegen vidgades och stegen sattes på "plats".
Nu var det så, att hålen hade kommit på sned, på olika håll så hela stegen kom
på sned. Något vattenpass hade de inte så allt, säger allt, var både ur lod och
ur våg. Det ena räcket låg inte ens an mot poolväggen - det hängde fritt.
Det tycktes inte bekymra "klåparna". De packade ihop och försvann, till synes
helt nöjda med "arbetet".
Efter bara några timmar började det skymta rost vid stegfästena och ett par dagar
senare var det väl synlig rost.
Vi kontaktade poolmannen, Eddie, och talade om för honom att vi inte godkände,
någon del av arbetet och inte heller stegen med rost. Vi fordrade också att stegen
skulle återlämnas och att vi inte ville ha med det monterande bolaget att göra mer.
Först kom de tre "klåparna" tillbaka - vad de nu skulle hitta på. Vi motade dem i
grinden och sa att de skulle kontakta ägaren så vi kunde tala med honom.
Han och Eddie kom och vi återupprepade att stegen skulle återlämnas. Till slut
gick ägaren med på det och nedmonteringen påbörjades. Det innebar att de
stegfästen som var ingjutna, fick de hugga upp, vilket var ett drygt arbete.
Vilken lättnad, att bli av med skiten!
Nu har vi bestämt oss för att få byggt en riktig trappa ner i poolen. Vi har avtalat
med det byggfolk som vi brukar anlita att göra jobbet och ha det klart till nästa
gång vi kommer ner. Håll tummarna!
 
                                                         Utomjording - eller.
En motorcykel stannade utanför vårt hus. En varelse med en "maskin" i handen
uppenbarade sig. Jag gick försiktigt fram för att kolla vad som eventuellt kunde
finnas under täckelset. Det såg ut att vara av kvinnligt kön, av mina expertögon
att döma. Det gick inte att utröna mer. Jag kikade på ansiktet - det fans
inget - bara något svart, kunde det vara en utomjording. Blygt frågade jag, på
knagglig engelska vad som stod på. Figuren svarade då, att hon var här för att
avläsa vattenmätaren. Undras om grannen, Kim, också blev skrämd?
 
                                                         De är Röde och Vide.
Våra danska vänner, Anker och Lise, har varit våra trogna följeslagare, framför
allt i Thailand, men också, både i Danmark och Sverige.
Nu är de i Hua Hin, där de bor på Tanawit hotel i fyra veckor.
Vi bjöd hem dem till kl. 16:00, för att umgås och prata om vad som har hänt oss
under året som gått. Lite senare tände jag grillen och det marinerade köttet blev
grillat. Barbro hade tillagat sina specialiteer, hemkokta räkor med dillsmak och
ugnstekta rotfrukter o potatis. Det går alltid hem.
Vi grillade och åt på poolområdet - medan vi både före och efter tillbringade
tiden på terrasen där vi serverade öl, grön (lime) Schweppes o gin till
groggen GL, som vi alla föredrar, (i stället för GT) och en del tilltugg.
Tiden gick och klockan blev ca: 23:00. Vi ringde vår taxi, Mr. Aek, för transport
till deras hotell. För ovanlighets skull kunde han inte komma och han kunde inte
heller ordna någon ersättare - han var på fest och befann sig inte i Hua Hin.
Nytt samtal till en taxi, som vi fått tipps om. Han svarade att han skulle komma
inom några minuter - han kom inte, ej heller efter flera samtal.
Nytt försök till ytterligare en taxi, Mr. Volvo, han har en Volvo. Han kom som
lovat. Vid det laget hade klockan blivit, nästan 12:00 och humöret, efter allt
väntande och ringande, inte på topp, speciellt inte på Lise.
I ett kommande avsnitt kommer jag att berätta mer om våra mångåriga thaimöten.
 
                                         Möte med det gamla gänget TYT.
Staffan och AnnaLisa, som inte längre bor på vårt område utan söder om stan,
nere vid Takiab, Baan Bon Dorn, har varit i kontakt med en av våra thaivänner
Chatsuda - gift med en norrman, talar skaplig norska. Hon driver en resebyrå
och hon har numera en restaurang nere i Hua Hin.
Vi, i The Yellow Team-gänget, som består av Staffan o AnnaLisa, Erik o Birgitta
samt Barbro och jag. Vi fick epitetet när vi alla sex var klädda i gula tröjor, när
vi, för första gången, åkte över floden till Myanmar. Året torde vara 2007 eller
2008.
Staffan hade varit i kontakt med Chatsudda och bestämt att vi alla skulle träffas
nere på hennes restaurang, vilket vi också gjorde.
Det blev ett glatt återseende, med många kramar.
Det var också trevligt att träffa Staffan och AnnaLisa, som vi inte sett på nästan
ett år.
 
                                             Marknad, den något större.
Vanligen brukar vi gå på vår närmaste, "lilla" marknad, som bara ligger ca. 500
meter från oss, men ibland åker vi den ca: 1,5 km. långa vägen till den något
större. Delvis beroende vilka dagar de har öppet.
Det är framför allt, frukt och grönsaker vi handlar där, men även t.ex. räkor
och friterad kycklingdelar, som är jättegoda, och även fisk av olika slag.
Alltid träffar vi några bekanta och vi blir ofta igenkända av försäljarna, trotts
att vi varit borta en längre tid. Det känns så trevligt.
 
                                           Njap, vår trädgårdsskötare.
Be Njap om hjälp, och han (hon) fixar det. Han hjälper oss att plantera om och
nytt, ansar orchideér, klipper häckar, buskar och träd. Han ställer upp med
handräckning med det mesta vi ber honom om. En av våra äldsta orchideér, 
ca: 8 - 9 år gammal blev för stor för den kruka den stod i. En kontakt med
Njap. Han talade om för oss vilken storlek på en ny kruka som behövdes
och så behövdes det en säck jord, så skulle han fixa resten, kokosnötskal
som behövdes till planteringen ordnade han, gratis.
Jag körde ner till vår närmaste trädgårdshandel, Vena Garden, och valde ut en
tilltalande kruka och en säck jord. Vår vän Nuj hämtade hem den till oss.
Njap kom, krossade den gamla krukan och planterade om i den nya. Nu har vi
en ståtlig orchidé på trappan, som vi njuter av dagligen.
 
 
Trackback
RSS 2.0