Requiem i S.t Petri 1/11 sedan Operation i Landskrona 2/11
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta", för att få possitioner och karta.
Skön musik och sång i S.t Petri kyrka i Malmö
S.t Petri kyrka. Min säng på sjukhuset och utsikt därifrån i Landskrona.
Förberedelse för operation i urinblåsan. Sekunderna innan jag somnar.
Nu har jag vaknat upp och jag lever, bevisligen. Victor och sköterska i matfatet.
-------------------------------------------------------------------------------
Efter ett långt, och inte alltid trevligt, uppehåll skall jag nu försöka komma igång
med min dagbok / blogg, igen.
S:t Petri Kyrka
Den 1 november spelades Requiem i S:t Petri kyrka. Barbro och jag passade på
att lyssna på sången och musiken och samtidigt besöka kyrkan för första gången.
När vi kom ut, hade det blivit mörkt. Kyrkan var då vackert upplyst, både utifrån
och inifrån.
Operation den 2 november.
Ett konvolut med desinficerande tvättlappar och föreskrifter hade jag fått hem i
brevlådan. Jag hade också fått ett telefonnummer till sjukhuset i Landskrona som
jag skulle ringaringa dagen innan operationen för att få inställelsetid.
Till min förfäran skulle jag infinna mig Kl. 07:15 på sjukhuset.
Hur ta sig hemifrån till sjukhuset vid denna tidpunkt? Det blev till att räkna
baklänges för att komma i tid.
Först en sista dusch med tvättlapparna, sedan promenad till morgonens första
buss, straxt efter 06:00, fram till Centralen, sedan tåget till Landskrona.
Väl framme där, en promenad på knappa kilometern. Jag kom fram ca: 07:30.
Förberedelser började och sedan blev det väntetid, fram till ca: 09:00, då jag och
en sköterska gemensamt rullade min säng ner till operationsavdelningen.
En narkosskötare presenterade sig och talade om att det var han som skulle söva
mig. Jag hade tagit med kameran så jag bad honom att ta några bilder. Det blev
bara en bild, och det var efter det att jag fick sprutan och sekunderna innan jag
somnade.
Jag vaknade till och fick se en sköterska vid min sida. Jag frågade om det var dags
för operation nu. Svaret jag fick, var att operationen var klar och att jag ligger på
"uppvak". Häpen tittade jag upp på väggklockan och fick se att klockan var straxt
efter tre på eftermiddagen.
På förmiddagen, dagen efter, blev jag utskriven, eller snarare utsparkad. Urin och
blod rann utan kontroll. Jag frågade om jag verkligen skulle släppas iväg på detta
sätt. Svaret blev att sängen var redan avsedd till nästa patient och blåsan var tom.
Sköterskan rekommenderade mig att gå ner till stationen, knappt en kilometer, och
ta tåget till Malmö. Då protesterade jag och nekade att göra det. Hon erbjöd sig då
att ringa efter en "sjuktaxi". Runt Kl. 12:00 kom taxin.
Jag hade då förberett mig med två par kalsonger och snott, i ett skåp, en liknande
dambinda för att hindra lekage. Jag kände hur det blötte igenom och ut på byxorna.
När vi kom till Malmö var byxorna genomblöta enda ner till knäna.
Jag hade fått ett telefonnummer att ringa, om jag hade frågor - och det hade jag.
Gång på gång, otaliga gånger, under flera dagar ringde jag utan att lyckades komma
enda fram. En telefonsvarare meddelade alltid att telefonkön var full.
Svensk sjukvård? Hej(d)a Sverige!
Kommentarer
Trackback
