Den 26, 29 och 30/9
Den 26/9..
Vi blev bjudna på fika och planteringsjobb
(jag avstod). Beundrade en blandning av
jordgubbsplantor. Solen värmde så gott.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 29 o 30/9.
Årets - troligen sista - besök, med husbilen,
med övernattning och grillning, i Bokskogen,
Torup. Promenader runt slottet och
Dansbanerundan.
Kräftor ena dagen och Torup i Bokskogen, den andra.
Den 19/9 var vi och handlade mat. Ett paket kräftor råkade hoppa ner i korgen, så det blev till att äta upp dem, tillsammans med öl och besk.
-----------------------------------------
Den 20/9 packade vi husbilen, för att åka ut till Torup, i Bokskogen, över dagen. När vi kom dit var det knökfullt på Dansbaneparkeringen. Vi körde då vidare till den intill liggande Kejsarparkeringen, där det var ett fåtal platser kvar. Därifrån promenerade vi Kejsarslingan, som var 2,6 Km. lång. Efter det blev det rast, vila, i det värmande solskenet. Ytterligare en kortare promenad, ner om, till Slottsslingan och tillbaka. En kopparödla korsade vår väg.
Kaffedags, Barbro kokade kaffe och jag bredde knäckebröd och pålägg. Därtill en kaka.
Fram på eftermiddagen blev det hemfärd. Vi konstaterade då, när vi passerade, att det fortfarande var
knökfullt på parkeringen.
Sverige resa med husbilen, den 20/8 till och med 5/9. Del 4
Den 29/8 börjar med ett härligt och soligt morgondopp.
Vi bad Ola att beställa och ta hem en skaldjurstallrik, som vi ville bjuda på. Ola i sin tur öppnade en flaska champagne - allt för att fira Emmas femtionde födelsedag, som nyligen gick av stapeln.
30/8: Följande dag, packade vi oss in i husbilen, för att köra till Petter o Lotta i Saltsjö Duvnäs. På vägen dit svängde vi bort om kyrkogården där vi tittade till och satte en blomma på Marias grav.
Hemma hos Petter o Lotta gjorde vi oss klara, för att stanna ett par dagar. Vi tog en promenad nedanför deras hus i det fina solskenet, där vi på en bänk, kunde sitta och beundra utsikten över Skurusundet och Skurubron. Till middag bjöds det på pizza.
31/8: Petter o Lotta skulle bjuda på middag. Det var bestämt att det skulle ske, utomhus. Lotta lagade en härligt, god, lasagne och Petter korkade upp ett gott vin. Strax före maten skulle serveras kom en "uppfriskande" ha ha, brrr" regn. Upp med parasollen och på med varma o skyddande kläder, sedan kunde vi njuta av den goda maten.
Vad gör jag med kortleken?! Jo TV´n har pajat. Lite fritid unnade vi oss i alla fall.
Sverige resa med husbilen, den 20/8 till och med 5/9. Del 3
Del 3. 24/8 t.o.m. 28/8. Efter en god och närande frukost och skön morgonsamvaro hos Diether och Agneta, gjorde vi oss klara för avfärd. Målet var till Ola och Emma i Täby, med deras vackra utsikt över vattnet.
Varje morgon och kväll tog jag ett dopp, medan Barbro föredrog att, ibland, hälla varmt vatten över sig. Sedan soltorkade vi oss nere på bryggan.
Casper började sitt andra "tonår" 14, och det skall firas. Han hade önskat sig grillad oxfilé till middag. Det avnjöts ute på balkongen, med hjälp av lite infravärme och under markis.
Den lilla, nyinköpta hundvalpen, Enso, var både lekfull och kelen.
I närheten ligger Viggbyholms Marina, med de fina strövområden, dit körde vi för att beundra de tjusiga båtarna.
Sverige resa med husbilen, den 20/8 till och med 5/9. Del 2
Del 2, 22/8 o 23/8. Börjar med ett morgondopp i Klarsjön, och därpå frukost. Vi ställde in GPS-en på våra vänners, Diether och Agnetas, adress, i Vallentuna. Vi förärade dem en av dessa unika glassvampar från Transjö Hytta, som vi hade blivit så förtjusta i. Det blev en god lunch, sedan härlig gemenskap, med prat om nyheter och minnen. Fram på eftermiddagen sattes grillen på och Agneta grillade en saftig oxfilé, Diether korkade upp en av hans goda viner.
Dagen därpå, efter frukost, och lunch, gravad lax, som vi bjöd på, satte vi oss i Agnetas nyinköpta bil och åkte ut på landet, till en gård, med café, som heter The Nut House. Fika, promenad och besök på en liten "konstateljé".
Sverige resa med husbilen, den 20/8 till och med 5/9. Del 1
Sverige resa med husbilen, den 20/8 till och med 5/9. Del 1.
Första övernattningen vid Bodasjön. 21/8, ett kort besök i Örsjö hos Micke Jons Glashytta. Vidare till, lilla fina, Transjö Hytta. Där blev det inköp av trevliga glassvampar. Catharina fick en i födelsedagspresent. Övernattning vid den sköna Klarsjön.
Första övernattningen vid Bodasjön. 21/8, ett kort besök i Örsjö hos Micke Jons Glashytta. Vidare till, lilla fina, Transjö Hytta. Där blev det inköp av trevliga glassvampar. Catharina fick en i födelsedagspresent. Övernattning vid den sköna Klarsjön.
Klagshamns hamn
7 april ·Vi körde till Klagshamn där vi tog en skön och solig promenad och beundrade utsikten över den glest körda bron samt vyn över Malmö och Turning Torso (skymtar vid stegen). Hos fiskaren köpte vi några rökta makrillar, vilka vi snart skall avnjuta.
Min födelsedag 2020-06-07
7 juni kl. 19:18 · Min åttiotredje födelsedag firades med grillning och tårta på våran gård. Gratulanterna var Barbro, Eva, Pontus, Linn, William och Ellie -- med corona avstånd. Solen lyste och så gjorde vi alla också!
Promenad på Bulltofta m.m.
9 juni kl. 18:02 ·En skön promenad på Bulltofta rekreationsområde - obs näckrosorna. Sedan en liten fika på kolonin. På hemvägen Systembolaget och Willis.
Flädersaft och Katrinetorps Landeri 2020.06.14
Vi började dagen med att hälla upp flädersaft, som hade stått och dragit ett par dagar.// Vi hade bestämt träff med Elisabeth, på Katrinetorps Landeri. Vi tog en skön promenad i parken. Därefter fick vi en, mycket intressant, guidad visning och efter det bjöd Barbro på räkmacka och tårta. Allt detta var min födelsedagsgåva från min älskade Barbro. Elisabeth förärade mig en mycket uppskattad present, som synes på sista bilden. Tack min fina vän! 🎂
Gravad lax till Midsommar 2020
Efter att ha gravat laxen i ca: 2 dygn blev det tid att avsmaka den, för vidare befordran till kolonin inför midsommarfirandet. Vi rörde även till gravlaxsåsen. Det blev mycket lyckat. Och det gjorde vi fan så bra! 🐟👨🍳👩🍳
Midsommar
Midsommarafton firade vi på kolonin, tillsammans med Anna o Sten Åke, Elisabeth, Barbro och ertecknad.
Den gravade laxen, som vi gjort, liksom Barbros silltårta och övrigt som midsommarfesten tillhör, njöt vi av.
Vädret var lagom varmt, inte en droppe regn. Men sedan, på natten, när Barbro och jag dragit oss tillbaka till husbilen, som stod parkerad i närheten, då kom ösregnet.
Anna och Sten Åke hade arrangerat det hela med den äran och säkerhetsavstånden var väl utmätta. "Spritade" oss gjorde vi, både ut och invärtes, det kändes tryggast så haha. Glada sånger blev det till de invärtes.
Jul och Nyår 24/12 t.o.m. 31/12, 2018
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att se platsen på Kartan.
Första julsnön, varade 2 dagar. Uppklädda för julafton hos Mona o Nadine
i Lund. Förutom Barbro och jag, var Nadines kompis bjuden. Turning torso.
Den 29/12 var de flesta av Damsberg-klanen hos oss för att avsluta året-->
->både på golvet o soffor.// Nyårsafton började i St. Andreas kyrka där vi->
-->samlades för andakt, innan vi for hem till värdinnan Elisabeth inför ett-->
->härligt nyårsfirande i goda vänners lag. Det nya årets första bussresa hem.
---------------------------------------------------------------------------------
Julafton i Lund.
Mona och Nadine hade ordnat med en mycket trevlig och smakrik julaftons-
middag. Utöver Mona och Nadine, Barbro och jag, var även en kompis till
Nadine med. Under den vackert klädda julgranen låg en hög med julklappar,
varav flera som var inslagna, nästan som konstverk. Barbro och jag fick bl.a.
chokladkartonger, á lá lyx. Dessutom fick vi en "skulptur" föreställande, dels
Turning Torso och dels, på den, en kvinnotorso.
Som "grädde på moset" kom Nadine och hämtade oss i Malmö och sedan
körde oss hem. Vi kände oss verkligen väl omhändertagna! Tack för allt!
Damsbergklanen.
Den 29/12 samlades de flesta av "de mina" hemma hos oss för att fira årets
näst sista dag. Barbro, och även jag, hade lagat och dukat till en härlig
middag som alla, även småbarnen, njöt av.
Därefter samlades vi i vardagsrummet där kaffe, läsk och godis serverades.
På både sittplatser och golv stojades det, framför allt av småbarnen - men
även jag var i lektagen.
Vi som firade var: Mina barn, Mona och Eva. Mina barnbarn, Monas Nadine
och Evas Pontus. Pontus sambo Linn, med deras barn och mina
barnbarnsbarn William och Ellie.
Nyårsafton.
Vi tackade, med förtjusning, ja, till inbjudan att fira nyårsafton hos vännen
Elisabeth Elgh. Hon föreslog att vi först skulle träffas i St. Andreas kyrkan,
som ligger vid Fridhemstorget i Malmö. Där förrättades en kort nyårsandakt.
Därifrån tog vi oss med buss hem till Elisabeth.
En lugn och skön tillställning i en härlig miljö, där hon bjöd på en underbar
middag, med gott vin och en njutbar dessert.
Vi som hade lyckan att, denna speciella afton, fira med Elisabeth, var:
Anita, Gunnar, Kurt, Inga och Tor, samt Barbro och jag.
När tolvslaget närmade sig tändes Tv´n för att lyssna på "Ring Klocka Ring"
se på fyrverkerierna, skåla, och med kramar önska varandra Gott Nytt År.
Fram på småtimmarna, på det nya året 2019, tog Barbro o jag, bussen hem.
En eloge och Ett Gott Nytt År till Elisabeth!
Lite av varje då och då efter sjukhuset 13/10 t.o.m. 23/12.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att se platsen på Kartan.
13/10 Hemkomstfest, från sjukhuset. 14/10 Kort höstpromenad.
16/10 Barbro kör till Willis. 19/10 Surströmmingsfest med Nils o Annika.
3/11 Ett ljus tänds för Maria. 12/11 Ny diskmaskin. 8/12 Anker o Lise -->
--> kom från Danmark på kort besök. 9/12 Nyinvigd tågstation.
11/12 Hos Margareta o Gert. 13/12 Barbro till Stockholm. Gustav Adolfs torg.
17/12 Barbro kommer från Stockholm med tåg, middag på Bistro Royal -->
-->fin atmosfär o god mat. 23/12 Snön kom och låg i två dagar.
------------------------------------------------------------------------------------
Trevliga blandningar, efter hemkomsten från sjukhuset.
Trött och sliten efter sjukhusvistelsen och ICD-inoperationen kom jag hem
den 9/10. Trotts att bara fyra dagar har gått, kändes det skönt att träffa goda
vänner hemma hos oss, och tillsammans med dem fira att jag överlevt.
De var Kirsten och Elisabeth, samt Inga och Tor.
Efterhand som orken sakteliga kom tillbaka, bjöd vi in allt fler vänner i
omgångar. Vi hade surströmmingsskiva tillsammans med gourmanderna
Nils och Annica, som sedan övernattade hos oss.
Från Danmark kom Anker och Lise på några timmars snabbvisit. De åkte
med deras sons familj, som skulle handla på Emporia.
Vi passade också på att tacka ja, till en inbjudan till thailandsvännerna
Margareta Gert, som bor en bit från Bösarp. Ett trevligt återseende.
Vi kunde ta oss dit, tack vare att Barbro nu kör vår Toyota.
Annars passade vi på att komma ut och röra på oss så att jag skulle få
tillbaka orken, men jag vet att det kommer att dröja många månader, om alls.
En av dessa promenader, gick vi till kyrkogården och tände ett ljus för Maria,
på Alla Helgons Dag.
Vid en inbjudan att fira Julaftonshelgen hos Petter och Lotta, i Stockholm,
kände jag att jag inte skulle orka med. I stället åkte Barbro upp till dem och
stannade där i fyra dagar, innan jul. På eftermiddagen den 17/12 var jag och
mötte henne på Centralstationen i Malmö. Middag åt vi på det gamla, kungliga,
Bistro Royal på Centralen.
Julen närmar sig och den 23/12 lade sig snön, även över oss i Malmö. Den
blev liggande i två dagar.
I nästa Bloggavsnitt blir det Julafton hos Mona o Nadine och mycket mer därtill.
Mitt Hjärta - var tog du vägen.. den 25/9 2018.. 24/9 - 10/10
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att se platsen på Kartan.
Bokskogen, Nadines klätterträd, sedan fika. Koloniskörd - dagen innan.
En liknande räddade mig. På hjärtintensiven blev jag väl omhädertagen->
-> av trevlig personal. Hit kom Barbro på kärt och efterlängtat besök
Nu är det bestämt - jag skall forslas med ambulans till Lunds Lasarett-->
--> för inoperation av en ICD (pacemaker och defibrillator). ICD-kontrollant.
Nyinopererad ICD har kontakt via nätet. // Ett paket med tackgåva-->
-->till mina livräddare på Vårdcentralen. Glaskonst av Carlos i Gullaskruv.
----------------------------------------------------------------------------------
Ovetande om vad som komma skall.
Livet tedde sig som vanligt. Barbro och jag var ute på Torup, i Bokskogen.
Vi promenerade en runda, jag klättrade upp på det gamla fällda träd som
jag och Nadine för, kanske ett tiotal år sedan hade klättrat på. Sedan tog
vi fram fikakorgen och njöt av tillvaron.
Någon dag senare, närmare bestämt, den 24 september, åkte vi till kolonin
med husbilen. Barbro hade tagit med fika och några kanelbullar.
Några äpplen och vindruvor var mogna och de vita rosorna hade slagit
ut i all sin prakt och doften var bedövande.
Vi plockade med oss de goda och saftiga vindruvorna och vi åt av dem,
även på plats. Även äpplen och rosor tog vi med oss hem.
Plötsligt händer det.
Följande dag, den 25 september, gjorde jag mig klar för ett inplanerat
läkarbesök, kl. 14:15, hos Dr. Louise Bennet, på vår Vårdcentral, Sorgenfri.
Jag hade då planerat att ta upp en fråga om att mina fötter och vrister
hade börjat svullna, sedan en tid tillbaka.
Jag tog på mig ytterkläder och gjorde mig klar att åka ner till källaren för
att hämta cykeln och åka de , kanske sex - sjuhundra meter till
Vårdcentralen.
OBS! Härifrån har jag INGET MINNE av vad som hänt! Detta är alltså en
efterkonstruktion och en rimlig förklaring av följande händelseförlopp!
Jag har alltså tagit upp cykeln från källaren, cyklat ner mot Vårdcentralen,
cyklat bort till övergångsstället, med trafikljus, och gått över Nobelvägen.
Utanför Vårdcentralen, parkerade jag cykeln och låste den, gick de
ca: fem meter till de två trappstegen. Där stannade hjärtat och jag rasade
ihop, på trappen utanför ingången till Vårdcentralen!
Hade detta hänt bara ett femtiotal meter tidigare och/eller när jag cyklade,
då hade jag med all säkerhet inte existerat längre och detta hade inte
blivit skrivet.
Jag måste ha haft mina skyddsänglar vakande över mig och de har hållit
mig under armarna hela vägen fram till räddningen där de släppt taget
och överlämnat mig i trygga händer.
Någon observerade när jag rasade ihop och gick in och meddelade vad
som hänt.
Vad som mig har berättats, kom vårdpersonal snabbt ut och började HLR,
Hjärt-Lung-Räddning, av en sköterska från labbet, och en sköterska
hämtade en Defibrillator, hjärtstartare, samt min läkare kom och hjälpte till.
Även annan personal var inblandad, bland annat av att hålla allt för
närgångna och nyfikna på avstånd.
Ambulans tillkallades, som var snabbt på plats.
Läkaren, som känner till både Barbro och mig, ringde Barbro som var och
handlade. Hon släppte allt för händerna och tog en taxi till Hjärtintensiven,
dit jag just hade anlänt.
Uppvaknande och omvårdnad.
Ännu var jag inte vid medvetande. Det skulle dröja ca: 36 timmar innan jag
sakta vaknade upp. Ända fram till dess befann jag mig i någon sorts
ingenmansland, dät ingenting tycks existera. Hjärnan var, till att börja med,
helt bortkopplad, villket, efter röntgen m.m. visade sig ha klarat sig.
Det som jag upplevde, eller snarare inte upplevde kan jag inte förklara.
Varken mörker eller ljus, snarare kanske ett obefintligt vakum.
Inga känslor eller smärta, ett INTET!
En läkare frågade mig "om jag sett ljuset", det hade jag inte. Han frågade
mig också hur jag såg på det jag varit med om. Jag svarade att, som jag
ser det nu, så är det ytterligare en av mina upplevelser. Han skrattade
och sa att det syntes på mig att jag var en positiv människa.
En liten passus. Jag har gått händelserna i förväg.
Jag hade alltså hamnat på Hjärtintensiven. Där hade jag blivit nerkyld
några grader och sövd. Jag var inte medveten om någonting och kände
ingenting.
Sakta började jag vakna upp. Det första jag minns, var en varm hand som
slöts om mina kalla händer. Någon frågade mig om jag hade ont
någonstans, kanske med tanke på att vid HLR kan revben skadas. Jag
hade ingen smärta, varken från HLR eller Defrillibratorn.
Jag svarade "vänsterarmen", säkert hade jag slagit den vid fallet.
Sedan hörde jag Barbros sköna stämma, ännu hade jag inte öppnat
ögonen.
En sköterska talade med mig, för att kolla mitt minne, vi talade om mat
och dryck. Jag rekommenderade det röda vinet "Zinfandel". Jag tror att
hon blev nöjd - dock tycker jag att mitt minne kan uppvisa smärre
förargliga luckor då och då.
Jag kände att sängen började röra sig och för första gången öppnade
jag ögonen, jag var i en hiss. Jag rullades in på ett enskillt rum. Några
pysslade om mig och vände lite på mig, lyfte lite på mitt huvud och lät
mig dricka någon vätska ur ett sugrör - själv kunde jag inte röra
"en fena". Efter några dagar hade jag, sakta, återfått rörelseförmågan,
jag blev flyttad till ett allmänt rum.
Några dagar in på oktober månad kände jag mig pigg och allert.
Det talades om att jag, eventuellt, skulle få inopererat något som heter
ICD, en dubbel pacemaker med inbyggd hjärtstartare, Defibrillator.
Den 8 oktober fick jag reda på att jag skulle hämtas med ambulans och
köras till specialister på Lunds Lasarett för inoperation av nämnda ICD.
Jag fick en kort undervisning om vad som skulle ske.
Det tog ca: två timmar och gjordes under lokalbedövning, som faktiskt
började släppa när snittet syddes. Jag hämtades i rullstol och
skjuttsades tillbaka till Hjärtavdelningen i Malmö.
En pacemaker-läkare kom och justerade ICD`n.
Dagen därpå, den 9 oktober blev jag utskriven, efter att en läkare hade
talat med mig och Barbro och skrivit ut mediciner.
Jag hade också fått med mig en apparat som skall hålla koll på ICD´n
via nätet, till sjukvården.
Återhämtning.
Nu började en återhämtnings-period, som inte alls var behaglig. Armen
och axeln värkte. Jag blev remiterad till en "Leg. sjukgymnast". Hon
klämde på några muskler och hittade en som hade knutit sig, det gjorde
mycket ont. Hon visade en bild på muskeln och sa att jag skulle lägga en
tennisboll i en strumpa, lägga den över axeln och med den massera
muskeln mot en vägg. Lite hjälpte det, men det tog lång tid och helt bra
är det inte. Av sjukgymnasten fick jag tyvärr ingen massage eller hjälp.
Tröttheten fortsatte, till och med tilltog. Jag fick inte tillbaka orken, det
kändes som om jag inte kunde tillgodogöra mig tillräckligt med näring.
Jag magrade och gick ner 5 kilo. Jag fick en remiss till en kostrådgivare.
Barbro och jag gick dit. Det gav ingenting. Hon ville eller kunde inte
skriva ut eller rekommendera något kosttillskott. Det enda hon kunde
rekomendera, var att äta enligt en kostcirkel. Det var en påkostad
brochyr. Både Barbro och jag käner väl till och följer den. Besvikna gick
vi därifrån.
Efter att jag fått inopererad ICD´n blev orken och tröttheten sämre.
Med alla de gamla pacemaker, som jag haft i 18 år, har jag känt mig
mycket piggare.
Jag började att regelbundet kolla blodtryck och puls med vår blodtrycks-
mätare. Blodtrycket var väl Ok, ca: +- 100 genom +- 65, Till min förvåning
var pulsen alltid 60, antingen jag hade rört på mig eller var i vila.
Det verkar vara något med ICD´n som inte fungerar, eller är det hjärtat
som inte orkar pumpa mer.
Jag ringde till sjukhusets ICD- sjuksköterska. Hon tyckte att det borde
kollas och skulle kontakta läkare, för att få en besökstid. Det var ca: 14
dagar sedan. Den 21 december fick jag komma till ICD läkaren, det blev
en justering av ICD´n.
Att pulsen inte ökar när jag rör på mig torde ju orsaka att kroppen och
musklerna inte får den energi som behövs.
Hjärtligt Tack.
Till mina livräddare, och övrig personal, på Vårdcentralen, Sorgenfri,
vill jag och även Barbro framföra ett Hjärtligt Tack för den snabba och
proffesionella insats, med både HLR och Defillibrator och er allas
engagemang. Utan er, hade inte detta kommit i pränt.
För att visa vår tacksamhet, överräckte vi, som minne, ett signerat
glashjärta av konstnären Carlos, från Gullaskruv, (dit vi några gånger
varit på besök). Vi lät också få ingraverat följande text: "Tack för
hjärtstartande insats, den 25/9 2018 Per Damsberg".
Ps. Vi lät göra ett liknande till oss själva också Ds.
