Vi överlevde
Det tog några dagar innan Barbro var mogen att förflyttas. Visserligen kunde jag inte
klara allt bagage själv till flyg eller tåg, och hem till Malmö ville vi.
Alltså, en hyrbil var enda chansen som vi såg det, vilket det också blev. Hem kom vi
och vi hann att etablera oss den dagen, innan nästa djäkelskap uppenbarade sig.
Det var nämnligen så att Hugo, sonsonen, kom hem från dagis med kräksjuka två
dagar innan vi skulle köra hem. Vi åkte naturligtvis på kräksjukan vi också. Lykligtvis
han vi hem innan det dagen efter hemkomst brakade loss. Det varade i nästan två
dagar, jag drabbades värst.
Inte nog med det. Jag drabbades, några dagar senare, av en host- och nys-förkylning
som varade flera dagar och NÄTTER.
Barbro har nu blivit röntgad och varit hos läkare i Malmö. Det visade sig att brottet
var något värre än befarat, så om det inte läker ihop innom tre veckor så kan det ev.
bli operation.
Nu sitter vi här och tänker på sköna Thailand och samtidigt längtar efter att få ta ut
husbilen (troligen omkring månadsskiftet maj-juni) och komma ut i friska luften.
I Stockholm vi är
Deng tar adjö Vige och måne
Mot Mecka för de (o)täcka Emma o Casper hämtar oss på Arlanda
"Solstrålar" hos Petter o Lotta Axel, Petter och Hugo med morötter
Förtrappad Ej godkänd
Så kom vi äntligen iväg. Vår städerska, Deng, fixade taxikompis och följde med
till flyget. Det blev några extrarundor innan han hittade fram.
Hemfärden gick smidigt och utsikten var god. Månen dök upp nära vingen.
På monitorn framför oss kunde vi bl.a. få reda på åt vilket håll Mecka låg. Vi
vände mestadels röven dit, men vi kände oss trygga endå.
Strax efter sju på morgonen landade vi på Arlanda. Trotts den tidiga timmen
blev vi hämtade av vår snälla Emma och Casper och blev skjuttsade till Petter,
Lotta, Anna, Axel och Hugo för att stanna där några dagar, där vi njuter av sol
och värme, innan vi flyttar över till Emma, Ola och Casper några dagar.
I dag, den 3/5 skulle Barbro ut och gå med Hugo. På väg ut ramlade hon
ner från de två sista trappstegen i källaren. Mycket värk och kanske en bruten
axel gjorde att jag tillkallade ambulans som körde henne till Södersjukhuset. Där
konstaterades efter röntgen att hon hade en spricka i överarmen.
Några timmar senare ringde Barbro för att bli hämtad. Lotta kom hem och vi åkte
för att hämta hem henne, fortfarande med värk och mycket svag och trött
efter att ha fått smärtstillande och morfin.
Hur återstående tid i Stockholm och senare hemfärd mot Malmö blir, återstår att se.
