4,Text En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 4, 7 feb.
OBS!OBS!OBS!
- Detta bloggavsnitt har blivit för stort så jag måste dela det i två delar.
- Först kommer bilderna och i en andra del kommer texten! OBS!OBS!
- ----------------------------------------------------------------------------------------
Lång dags äventyr.
Genom vårt hotell beställde vi ett utflyktspaket till den 7/2. Vi startade kl. 07:00
och återkomsten blev ca: 20:30.
Vi startade alltså äventyret från vårt hotell i Chiang Mai. Några minuter efter vi
blivit upphämtade där, kom guiden på att vi var tvungna att ha våra pass med oss.
Det blev till att vända om till hotellet för att hämta passen, kopiorna vi hade, dög
inte. Det visade sig senare, varför.
Ytterligare sju andra resenärer hämtades upp, som skulle åka med på resan.
Det var en 12-mannabuss.
Det blev en lång resa, som skulle sträcka sig flera mil norr om Chiang Rai, hela
vägen upp till Gyllene Triangeln och in i Laos, därav passen.
Eftersom vi hade blivit något försenade från starten, körde chauffören som en
galning, för att hämta in tiden. Vi fick säga till honom, ett par gånger, att sakta
ner farten.
Den sammanlagda sträckan blev gott och väl 500 Km.
Häng nu med!
Heta källor och vitt tempel.
I rasande fart anlände vi vår första anhalt, Chiang Rai Hotsprings. Hett vatten
och ånga, sprutade högt upp i luften. På ett ställe kunde man köpa ägg, möjligen
dvärghönsägg, i små korgar, som man doppade ner i det hetta vattnet så att de
blev kokta.
Efter det besöket rullade vi vidare i ett lugnare tempo.
Nästa mål var det mycket omtalade och annorlunda templet, Wat Rong Khun,
eller i dagligt tal "Det Vita Templet". Det ligger någon mil före Chiang Rai.
Wat Rong Khun byggdes på privat initiativ på ett gammalt tempelområde.
Det var en konstnär från Chiang Rai, Chalermchai Kositpipat, som med egna
medel, ca: 40 millioner B. lät bygga templet. Det fortsätter att byggas fler
byggnader på området.
Huvudbyggnaden heter "Ubosot", en helt vit byggnad med infällda fragment
av spegelglas.
Vi har varit på Wat Rong Khun en gång tidigare, det var år 2008. På den tiden
var det lugnt och fridfullt och fritt att röra sig, utan vakter. Nu är det en rörig
turistfälla, med köer till det mesta. Det säljs små bleckplåtar, fästa på snören,
som man kan skriva sitt namn på, sedan hängs det upp på olika ställen på
området. Jag skulle tro att det rör sig om hundratusentals.
Efter en kort lunchpaus, som ingick, körde vi sedan vidare mot nya äventyr.
Svarta Husen.
På thailändska heter det Baan Dam. Ett beundransvärt arbete på ett stort
markområde norr om Chiang Rai. Det är en i Chiang Rai född konstnär,
Thawan Duchanee, som åstadkommit detta mästerverk, som skall representera
"mörkret i mänskligheten". Mycket röda och massor av svarta färger, skinn av
bl.a. krokodiler, skallar, horn och andra djurdelar. Mycket annat sevärt har han
också samlat på sig. Det känns mer som ett museum som blandats med
intressant arkitektur, skulpturer och konst. Till skillnad från Wat Rong Khun
finns det ingen religiös innebörd i Baan Dam.
Thawan Duchanee dog 2014, innan han var helt färdig med sitt mästerverk.
Här skulle vi kunnat stanna betydligt längre, om vi hade haft tid.
Gyllene Triangeln o Laos.
Fortfarande återstår en hel del äventyrande, innan vi skall återvända hela den
långa vägen tillbaka till Chiang Mai.
Vi lämnar Baan Dam och far vidare norrut. En besök på Karenfolkets by ingår.
Barbro och jag har varit där år 2008, i samband med Wat Rong Khun.
Redan då var det turistiskt men sevärt. Nu är det rena turistfällan, där de t.o.m.
tar inträde. Vi avstod. Några köpstellen fans utanför, för oss som inte ville in.
De som gick in, kom snart tillbaka.
Nu var siktet inställt på Triangeln, de Gyllene, som vi väntade oss mycket av.
Även här hade Barbro och jag varit samma år som tidigare nämnts.
Vi kom fram till den mäktiga Mekongfloden alldeles där floden delade sig och
blev som en triangel. Kan det vara därför den delen har fått det namnet haha.
På thaisidan var det inte mycket att se, annat än utsikten över floden.
Vi skulle nu åka en sväng med båt, på floden, och därefter åka över till Laos
där det finns ett frihandelsområde. Och handlades gjordes det. Själv köpte jag
en god inhemsk whiskey, efter att ha prutat ner den till halva priset, ungefär
350 THB. Fick också provsmaka en sup med en orm inlagd i spriten. Ingen
smaksensation.
Efter en stund på thaisidan, samlades våra pass in och överräcktes till en
tullpolis, som skulle behålla dem tills vi kom tillbaka. Därför behövde vi inte
något visum.
När vi kom tillbaka till Thailand fick vi tillbaka våra pass. Bussen stod redo
för den långa färden ner till Chiang Mai.
Ytterligare ett fantastiskt äventyr har vi upplevt.
En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 3, 6 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Med taxi, ut på äventyr. Först en orkidéodling, vi förevisades odlingsfaserna.
En orkidé till var och en. Ett kort stopp vid vattenfall. Till drottningens trädgård.
Många växthus med olika fantastiska växtinriktningar. Sländan höll vakt.
Köttätande växter av olika slag - de ni veganer. In till det stora kaktushuset.
Mängder med helt otroliga kaktusar av alla de slag. Tyvärr var det fotoförbud -->
--> och det efterlevdes - inte. Ganska stickigt så att röra dem gjorde vi inte.
Även omgivningarna var vackra. Se t.ex. blomklockan. Jag åt Sukiyaki (P. Ramel).
----------------------------------------------------------------------
Orkidé-äventyr.
Till måndagen den 6 februari hade vi, via hotellet, beställt en taxi som skulle ta
oss ut på nya äventyr.
Vi hade läst och frågat oss fram om vad som var sevärt inom lämpligt avstånd
för en dagsutflykt. Även taximannen var införstådd med våra önskemål.
Första stoppet han gjorde, var på en orkidéanläggning. Efter att ha betalt inträde
och fått vars en orkidé, som satt i ett fuktat plaströr, fästa med en säkerhetsnål
på våra skjortor, blev vi visade runt bland de många, och i några fall doftande,
orkidéer.
Vi fick sedan en grundlig lektion i hur man, på diverse knepiga sätt, tar fram fröer
och groddar med de mest komplicerade metoder.
Vi blev erbjudna att köpa groende orkidéer som hade börjat växa inne i små
flaskor. Vi avböjde.
Dock blev det köp av lite minnen, i form av vykort.
Efter en kort tur upp till ett vattenfall,"Mae Sa watter fall" där vi var av och
beundrade utsikten och gick en liten sväng, åkte vi sedan till det mål
vi hade önskat oss, nämligen-
Drottning Sirikits trädgårdar.
Några mil utanför Chiang Mai ligger drottning Sirikits Botaniska Trädgårdar.
Mycket välskötta och sevärda anläggningar.
I olika stora drivhus, odlades växter som, jag uppfattade, hade anknytning med
varandra, t.ex. orkidéer och liknande ett drivhus medan köttätande växter m.m.
i andra och kaktusar i ett separat stort och högt drivhus.
Även omgivningarna, med alla dessa blomsterträdgårdar och vattenspel var en
fröjd för ögat. Till och med en fungerande, blommande, klocka prydde den svagt
sluttande anläggningen.
Nöjda och belåtna åkte vi tillbaka till hotellet.
På kvällen sökte vi upp en liten restaurang i närheten, som vi sett tidigare.
De serverade bland annat Sukiyaki, det som Povel Ramel en gång i tiden, sjöng
om. Vad de andra åt kommer jag inte ihåg, men jag beställde Sukiyaki, nyfiken och
pigg på att prova det mesta, som jag är. Det blev dock en besvikelse, på denna
restaurang. Det var en ganska smaklös soppa med diverse kokta grönsaker och
kanske annat obestämbart däri.
Nu undrar ni väl, vad kommer de där fyra att hitta på för äventyr i morgon?
Jag lovar, varken ni eller vi blir besvikna! Att vi bara orkar!
En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 2, 5 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Kortegevagnarna ställdes upp i en mer än kilometerlång rad, dagen efter.
Många vagnar hedrade den bortgångne konungen, Bombibuhl.
En del av den gamla stadsmuren.
Spiderman o jag. En stor, fin park med massor av blommor och flera statyer.
Brudpar vid kungaporträtt.// Ingången till det stora och vackra templet-->
-->Wat Phra Singh. Högsta chefsmunken Dr. Phrakhrupalad Uthai Kamchum.
Namnskylten på hans hus. Jättestor söndagsmarknad. Slutligen god lokal middag.
--------------------------------------------------------------------------------
Till beskådan.
Dagen efter den stora blomsterparaden ställdes alla de blomsterprydda vagnarna
upp på den, minst ett par kilometer långa, avspärrade gatan. Nu kunde vi se dem
på nära håll, och beundra det fantastiska arbete som var gjort.
Inne i gamla staden ligger det en stor park. Stora delar av parken var också
blomsterprydd och dekorerad med diverse sevärdheter, t.ex. vackert målade
elefantstatyer och många porträtt av den bortgångne kungen och drottningen
med familj samt deras son, som nu skall efterträda på tronen.
Högsta munkämbete.
För några år sedan blev vi, genom bekanta, presenterade för den munk som
innehar det högsta munkämbete i Chiang Mai, om jag fattat det rätt.
När vi nu var i närheten av där han bor, på Wat Phra Singh, passade jag på att
söka upp honom. Han kom ihåg Barbro och mig. Vi blev bjudna in för en liten
pratstund. När vi lämnade honom, förärades vi vars en liten buddhistisk amulett.
Mitt i vimlet.
På kvällspromenad inne i gamla staden, hamnade vi in i en jättestor marknad,
söndagsmarknaden, som sträckte sig i många kvarter. Det måste vi se.
Allt från "krimskrams" till verkligt fina handarbeten såg vi. Barbro köpte ett par
örhängen, som var gjorda av speciellt behandlade fjärilsvingar. Annica passade
på att köpa några fina scarfs. Nils och jag bara njöt av anblicken av allt det
vackra, som bjöds ut.
Hungern gjorde sig påmind. Vi letade efter en restaurang som skulle vara verkligt
genuint thailändsk. Vi hittade en där det till synes bara var thailändare som åt.
Maten var både riklig och god, och framför allt oförskämt billig.
Så var den dagen till ända. Nya spännande upplevelser kommer i nästa Blogg.
En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 1, 3 o 4 feb.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Nils och Annica kom på bad o fika, 2 feb. 3 feb. på Hua Hin Airport.
Inställt flyg, taxi till Baangkok - där vi bordade flyg. Framme i Chiang Mai - skål!
Blomsterfestivalen var den 4 feb. Massor av blommor och Bonsaiträd m.m.
Konstnärernas verk, både med sekatör och pensel. Kort paus, med mangosoda.
Många blomstertåg som hedrade den bortgångne kungen. Silkespuppor, tjusigt.
Massage av blinda på deras skola. Wat Chiang Man. Många-->
-->tempelbesök, alla med sin speciella charm. Det första. Middag, sedan till hotellet.
-----------------------------------------------------------------------------
Besvikelse.
Dagen innan vi skulle resa till Chiang Mai träffade vi, Nils och Annica, för en sista
genomgång och naturligtvis ett avsvalkande bad, hos oss.
Avresedagen, den 3/2, beställde vi taxi till Hua Hin Airport. Flyget skulle avgå Kl.
19:30 och skulle vara framme Kl. 21:30.
Fram på dagen fick jag ett samtal från flygbolaget, Kan Air, att flyget var inställt
på grund av "tekniska problem".
Vi skulle infinna oss på flygplatsen Kl. 16:00. Snabbt som attan försökte vi få fatt
på Nils och Annica på deras hotell och sedan ändra tiden för upphämtningen med
taxi. När vi kom till flygplatsen blev det en massa palaver om att det kanske inte
gick att ordna taxitransport till Don Muang-flygplatsen i Bangkok. Efter mycket om
och men fick de tag i en taxitransport för oss fyra och en thailändsk kvinna, som
också skulle till Chiang Mai. Tanken slog mig, att det inte var lönsamt att flyga fem
personer, därav kanske den inställda flighten, who knows?!
Vi blev lovade ett flyg från Don Muang till Chiang Mai Kl. 20:05. Vi kom iväg strax
före Kl. 16:00. Taxitransporten tog nästan fyra (4) skumpiga och ansträngande
timmar.
När vi kom fram, viste de på flygplatsen inget om oss och hänvisade oss till
Hua Hin Airport. Efter en massa palaver och lite hjälp från den thailändska kvinnan
insåg de vår situation. Men något flyg Kl. 20:05 gick inte att ordna, det var fullbokat.
Hua Hin hade helt enkelt struntat i oss, bara de fick iväg oss.
Vi erbjöds en flight Kl. 21: 50, vilket vi fick acceptera. Strax före Kl. 24:00 var vi
framme på vårt hotell.
Blommor en mase.
Tidigt på förmiddagen, den 4/2, tog vi oss ner där blomstertåget skull dra fram.
Själva blomstertåget fick vi dock inte se till fullo. När det kom fram där vi stod, hade
delar av tåget splittrats. Vi fick i alla fall se de blomsterprydda vagnarna.
En stor del av gatan var avspärrad för att alla stånd med, framför allt den enorma
mängd blommor, bonsaiträd, kaktusar med mera skulle vara fritt fram för gående
besökare.
Det blev sammanlagt knappt en mils promenerande så fötterna behövde omvårdnad.
Vi hade sett en skola för blinda massörer i närheten av vårt hotell. Dit vände vi oss
för att få en skön fotbehandling. En timma för 150 B.
När vi nu var ute och promenerade, passade vi på att besöka ett tempel, Wat Chiang
Man. Som de flesta tempel, har de sin speciella karaktär och charm.
Kvällen närmade sig och hungern gjorde sig påmind. En liten mysig restaurang fick
äran att mätta oss, dessutom till ett häpnadsväckande lågt pris.
Vi ses snart - hoppas jag - med nästa del av våra äventyr.
Med Nils o Annicka på en fyratimmars rundtur med tempel o konst, 29/1.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Nils, Annica o Barbro på Wat Huai Sai Tai med sex (6) våningar. Altare överst.
Trevligt mottagande. Annica poserar vid ingången. Kinesiskt tempel invid.
Det tillhörande templet. Hörs ofta, syns sällan. Den enormt höga -->
-->vandrande Munken på Wat Khao Noi. Vi offrade tjugo B. o vevade upp den.
Inne i det vackra templet. Vandrade Munken och Wat Khao Noi.
Ett besök på Wat Isukato - där det växer denna vackra blomma o dess frukt.
Ett besök o fika på Arts Gallery, Baan Sillapin. Middag på Grandmarknaden.
------------------------------------------------------------------------
Nu kör vi igång.
Nu har Nils och Annica kommit ut ur jetlagen och är i full gång.
Vad gör vi då?! Jo vi planerar och genomför en rundresa, med vår taximan,
Peak, till diverse sevärdheter omkring Hua Hin.
Vi bestämde att han (det blev hans kompis) skulle hämta upp oss kl. 13:00 på
Grand Hotel, där Nils och Annica bor. Vi körde själva dit ner.
En färdplan var klar och ett pris på 1000 B var överenskommet. Hemkomst
beräknades till, mellan 17:00 och 18:00.
Första anhalten.
Färden gick i följande ordning: Wat Huai Sai Tai, med den kolosala sittande
Munken i en fyrkantig byggnad på sex våningar. Där finn också ett kinesiskt
tempel och så själva huvudtemplet, på området.
Vi tog av oss skorna och gick in i "munkbyggnaden". Där blev vi välkomnade
av en trevlig, kvinnlig Munk.
Våning efter våning avverkades och utsikten blev helt fantastisk. På översta
våningen, som var byggd över Munkens huvud, finns ett stort vackert altare
som man kunde gå runt, och över det ett vackert dekorerat tak.
What kommer sedan.
Det blir ett besök på Wat Khao Noi, med den vandrande Munken, som står
högt uppe på toppen, på en kulle.
Det visade sig vara någon slags buddhistiskt firande, med flaggspel m.m.
På ett ställe hade det monterats upp en slags linbana försedd med en grej
som man kunde sticka tjugobathare i. Därefter fick man veva upp den till den
vandrande Munken och tillbaka. Annica och jag offrade vars en tjugobathare.
Vi fick också lägga ett tygstycke i en korg som hängde med. Sedan vevade
vi tillsammans. Jag bad en Munk att fotografera oss med min kamera.
Själva templet är vackert, både utanpå och inuti. Här firades det också, men
betydligt lugnare. Bara en liten vattendamm och snören tätt hängande från
taket samt några bedjande Munkar.
Vidare till nästa tempel.
Det blev bara en kort förflyttning till nästa, kanske lite annorlunda tempel.
Wat Isukato. Det är ett tempel som bebos av kvinnliga Munkar. De är helt
vitklädda och huvudena är renrakade.
Det är det tempel som jag skrev om i min föregående blogg. Där det var
någon slags välgörenhets-jippo, med massor av folk och en otrolig trängsel.
Nu var det lugnare och vi kunde gå runt och beskåda både byggnader och
alla typer av dekorationer och statyer. Vi var dock inte inne i byggnaden
eftersom det innebar att vi skulle behöva gå i många trappsteg för att komma
dit. Vi nöjde oss, denna gång, med de fina omgivningarna och beundra ett
träd, med vackra blommor och märklig frukt. Vet någon vad det heter?
Konst-ruktivitet.
Det kan man verkligen kalla detta ställe vi nu besöker, Baan Sillapin heter
detta Arts Gallery, eller Artist Village, vi kallar det "Konstnärsbyn". "Kärt
barn har många namn".
Det är ett konstnärskollektiv där konstnärerna har sina egna bås, kyffen, där
de utövar sin konst. Andra bara hänger sin konst där. Kollektivets ägare är
den i Thailand berömda konstnären Tawee Kesangam. Han har bl.a. gjort
Thailands största tavla, i vattenfärg.
Utöver det, kan allmänheten komma till en speciell avdelning för göra sina
egna konstverk, för 150 B per timma. Några svenska damer målar där, ofta.
En liten avdelning där barn kan idka sin egen kreativitet.
En givande dag till enda.
Från "konstnärsbyn" åker vi ner till Grand Hotel, där vi går upp på deras rum
och pratar igenom vad vi har upplevt.
När mörkret faller på, går vi ner till Grandmarknaden för att äta en bit mat.
Sedan tar vi farväl av varandra och vi sätter oss på skotern och åker hem.
Nästa gång vi ses, har vi varit i Chiang Mai.
Ibland händer det oväntade saker, vilket det gjorde den 28/1.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Wat Isukato Hua Hin. Bebos till största delen av vitklädda kvinnliga munkar.
När vi skulle köra för att handla på Macro körde vi, som vi brukar, vägen-->
->förbi templet Wat Isukato. Där var en formidabel röra av människor, bilar
och motorcyklar. Vi stannade för att kolla vad som stod på. Som vi fattade
det, var det någon slags välgörenhetstillställning. Det var många hundra
människor som satt och väntade, och slussades fram för att få vars en säck
med för oss okänt innehåll. Snett bakom templet delades det ut mat till
köande människor, en man stod och delade ut vattenflaskor, han erbjöd oss
vars en, vilket vi tacksamt tog emot.
När vi var där var klockan strax före 12. När vi körde förbi, något mer än en
timma senare, på väg tillbaka, var det mesta borta och nästan folktomt.
Sådana överraskningar gör tillvaron här mer spännande.
Thailand here we come. Sedan gick allt i rasande fart. 18/1 t.o.m. 27/1
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Mot varmare breddgrader, först på Kastrup sedan på Frankfurt Airport.
Snart lättar vi. På Baan Thai Village 2 hålls det årsmöte.
Maka bakar kaka. Ordförande C-g Ericsson, fd. ordförande Gert A.
Ett hundratal deltagare. Ambassadens Per Kågeby. Edwin Wiek, djurräddare.
Lars Olof Fagerström. // Utsikt från Grand Hotel, där Nils och Annica bor.
Barbro, Annica, Nils o jag. Nils och Annica visiterar oss och bjuds på vin-->
-->därpå vinterbad och lunch med hemkokta räkor, sedan grillat till middag.
--------------------------------------------------------------------------
Ett par skutt.
Så var vi redo att lämna kalla norden. Först taxi till Kastrup, den 18/1,
sedan ett Lufthansa- skutt till Frankfurt. Därifrån raka vägen till Bangkok.
Vi landade på förmiddagen den 19/1. En taxi stod och väntade på oss, för
att köra oss de sista 23 milen till vårt paradis, Baan Thai Village 2, i Hua Hin.
BTV 2, Årsmöte.
Redan ett par dagar, den 21/1, efter vår ankomst hade vi årsmöte på vårt
område. Lite prat och förslag om förändringar, varav de flesta fick avslag.
Däremot hade styrelsen några konstruktiva förslag. Dessutom talades det
en ny områdeskontorist, ty den förra, Khem, har slutat och flyttat till
Bangkok.
Efterlängtat besök.
Nils och Annica, Barbros före detta kollegor och våra vänner, från
Ö. Ljungby, där vi brukar förvara husbilen vintertid kom till
Hua Hin den 23/1 och bor nu på Grand Hotel.
Det kommer att bli många och trevliga utflykter med dem.
Svenskföreningen.
Den 26/1 hölls årets månadsmöte på Grand Hotel, där det numera är
brukligt.
Till detta januarimöte kom ett hundratal personer. De flesta av dem är
helårsmedlemmar.
Det hölls ett par mycket uppskattade tal. Ordföranden C-g Ericsson
hälsade välkomna.
Från ambassaden i Bangkok kom Per Kågeby, såsom han gjort flera
gånger tidigare om åren. Alltid lika uppskattat när han berättar om
mer eller mindre märkliga och sorgliga händelser som skett i Thailand.
En holländare, Edwin Wiek, talade om sitt engagemang om att rädda
och skydda vilda djur i Asien. Han har en anläggning utanför Hua Hin
dit man kan komma på besök.
Skam, den som ger sig.
I fjol kom våra vänner, Nils och Annica, till Hua Hin för att besöka, både
oss och dottern Stina, som just då jobbade på callcentret 1177 här nere.
Det var i januari - februari 2016.
Nu bar det sig så illa att vi, under just den tiden, inte kunde komma till
Thailand.
Men, Nils och Annica ger sig inte så lätt. De köpte biljetter till Thailand
och Hua Hin till samma period i år, för att kunna besöka oss.
De bor på Grand Hotel och därifrån gör de utflykter, både hem till oss och,
tillsammans med oss, ut på upplever och sevärdheter.
Det kommer i nästa blogg.
Slutet på det gamla och början på det nya. 26/12 2016 t.o.m.14/1 2017
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Först till Marias grav - och sedan, lunch hos Catharina. Flyg Bromma - Malmö.
Redo för -- Nyårsfest hos Elisabeth och Bernt. Med Inga,Tor o Gunnar.
Tolvslaget 2017 skålas in. Barbros frisörska, Nasi, kom för ansiktsbehandling.
Trettondedag Jul hos Kai o AnnaK i Svedala. Hos Nils o Annika. i Ö. Ljungby.
Barbro har bokklubben. Lunch hos oss, med Kirsten o Lena och Nina o Rickard.
-------------------------------------------------------------------------------
Släkt o vänner i Stockholm.
Vi stannad i Stockholm till den 27/12. Under den tiden hann vi, som nämnts i
föregående blogg, att bl.a. fira jul.
Dagen innan vi skulle flyga hem till Malmö tog vi oss fria för att besöka Marias
grav. Efter det tog vi bussen till Slussen och sedan promenerade vi bort till
Catharina. Hon bjöd på en jättegod lunch och vi hade en trevlig eftermiddag
tillsammans. Fram på kvällen tog vi tunnelbana och buss tillbaka till Saltsjö
Duvnäs.
På kvällen packade vi våra resväskor som innehöll allt som vi hade med från
Thailand, plus en hel del vinterkläder som vi lämnat kvar i Stockholm innan vi
åkte ner. Det blev två tunga resväskor och två stadiga handbagage.
Den 27/12 tog vi taxi till vårt flyg på Bromma flygplats och landade en timma
senare på Sturup, därifrån vi tog taxi hem till Malmö.
Gott Nytt År!
Vi hade fått en inbjudan att fira in det nya året hos Elisabeth och Bernt,
vilket vi med glädje tackade ja till.
Utöver värdparet, var det Inga och Tor samt Gunnar, och Barbro och jag.
Elisabeth och Bernt hade ordnat en helt underbar middag med ett vackert
dukat bord och en perfekt och smakfull rådjursstek.
Vid tolvslaget skålade vi i champagne, önskade varandra Ett Gott Nytt År
och puss på kinderna. Nöjda och belåtna tog vi farväl, för första gången
detta nya år, och hoppas få många fler möten med våra fina vänner.
Den 6/1 2017l.
Tiden går och snart blev det Trettondedag Jul. AnnaKarin och Kai bjöd
oss hem till sig i Svedala.
Medbjudna var också deras vänner och ressällskap, Hans-Erik och hans
mycket charmerande fru, Inger.
De bjöd på Lutfisk med vit sås, där vi kunde blanda i senap m.m. allt
efter smak.
Östra Ljungby.
Egentligen skulle vi hämta husbilen på Hymer i Ängelholm, den 9/1, och
köra den till Nils och Annika i Ö. Ljungby, för vinterförvaring.
Men när allt kom omkring var husbilen inte klar för att hämtas, ty dörren
till bodelen (som tjuvarna hade brutit sönder. Se tidigare bloggavsnitt)
hade inte kommit från lagret i Tyskland.
Alla hade vi ställt in oss på att träffas och prata thailandsresor, den dagen.
(Nils och Annika kommer ner till oss i Thailand).
Det blev så att vi tog tåget till Ängelholm, där Nils hämtade oss, så att vi
trotts det kunde träffas. De bjöd på en härlig lunch och vi fick chansen att
prata om vad de ville se och uppleva. På eftermiddagen körde Nils oss till
tåget i Ängelholm.
Att bjuda till.
Den 12/1 var det Barbros tur att ha damerna i bokklubben på sitt årliga
möte. Denna bokklubb startades av 10 hushållslärare i mitten av 1960-talet.
Det är flera dagars förberedelse och allt skall vara tip top vad beträffar
dukning, mat och dryck.
Ett par dagar senare, den 14/1, hade vi några av våra mycket kära vänner
på lunch. Det var, sedan studenttiden, min fina vän, Kirsten, som sedan
läste till, och blev, läkare, och hennes tjusiga dotter, Lena, samt våra kära
vänner, Nina och Rickard.
Till entrén hade vi chévreost med marmelad och gluhwein.Till huvudrätt hade
vi tjälknöl och potatisgratäng.
Nu förbereder vi oss på kommande thailandresa, som blir dem 18/1.
Mona kommer och vi far 18/12 t.o.m. 24/12
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Mona m.fl. på besök hos oss. Lånar sedan huset. Artists Village, Baan Sillapin.
Suvarnabhumi Airport. Flyger över Alperna på väg till Amsterdam för flygbyte.
Flyger över Alperna -- landar på Schiphol Airport. Över Danmark, mot Arlanda.
Vi rullar kanel-bullar, en önskan av hela familjen. Packas in för att packas upp.
I år höll pepparkakshuset. Fin och grann julgran. Här ligger Jansson.
Färdigklädda för julaftonsfirande hos Petter och Lotta. Alla är förväntansfulla-->
-->inför Tomtens ankomst och paketutdelningen, främst till alla snälla barn.
Advent, och Alzheimer på Svenskföreningen 11/12 t.o.m. 16/12
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Klicka för Karta! Klicka för Karta!
Lagar läcka under diskhon. Adventskaffe med lussekatter på vårt område.
För oss svenskar en trevlig sed - för övriga, något exsotiskt.
Klicka för Karta!
Vårt hus i helgskrud. Svenskföreningens månadsmöte på Grand Hotel.
Föredrag hölls av Bangkok Hospitals läkare Dr. Pongsak, med hjälp av Irene.
Lars Olof hälsade välkomna. Anki Länta berättade om vår resa till Nepal.
Klicka för Karta! Klicka för Karta!
På väg hem från mötet. Mona o Barbro vid Blue Port. Nyinköpta skor.
------------------------------------------------------------------------
Tradition på BTV 2.
Söndagen den 11 december bjöds det på Adventskaffe med lussekatter,
pepparkakor med ädelost samt godsaker som gästerna hade med sig.
Svenskföreningen.
Svenskföreningen hade ett extrainsatt medlemsmöte den 15/12 på Grand
Hotel. Det kom ca: 60 medlemmar.
Dr. Pongsak höll ett intressant föredrag om sjukdomen, Alzheimers.
Svenskföreningen jullunch på Prime 8/12 och munkar hos Njap 10/12.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Rakel, Lillvor o Lasse. Krögare Anders H. Jag iförd Nepalsk Daka Topi.
Barbro tittar fram. Några gäster bland de 80, i feststämning.
Några, av de många skönheter som deltog. Julmaten på faten -->
-->först kall sedan varm. //// Njap bjöd oss till fest med mässande munkar.
Efter mässandet bjöds munkarna, först, på mat. Njap visade sitt hus.
Gåvoutdelning till munkarna. Restmat och prat. Mer mat och isglass.
---------------------------------------------------------------------
Ett "jul-igt" möte.
Det vill jag påstå att det är, när Svenskföreningen tillsammans med krögaren
Anders Hagstedt, på restaurang Prime i Hua Hin, anordnade ett svenskt
julbord.
Först serverades det en "kall tallrik", med bl.a. sill och potatis, skinka,
leverpastej, två sorters lax och rödbetssallad m.m.
Till detta drack vi starköl och senare en stor kall, härlig, Svensk Snaps.
Sedan serverades en "varm tallrik", bestående av potatisgratäng, köttbullar,
korv, brunkål, prinskorvar och revbensspjäll.
Mässande munkar.
För några dagar sedan, kom vår trädgårdsskötare, Njap, för att invitera oss
till sitt och hans släkts, hem. Vi skulle infinna oss kl. 10:00, den 10/12.
Kanske ett tjugotal människor tycktes vara inbjudna.
Samtidigt som vi kom dit, kom en bil med nio munkar. De placerade sig i
skräddarställning, i en rad utefter en tygvägg under tak. Strax började de med
ett, för oss obegripligt, mässande, som höll på i drygt en timma.
Efter det, dukades det fram mat och munkarna tog för sig, sittandes på golvet.
När de var färdiga, satte de sig tillrätta igen. Nu ställdes det fram nio spannar
med diverse, för oss okänt, innehåll. Nio personer satte sig framför munkarna
för att var och en skulle räcka fram en spann. Jag blev erbjuden, av Njap, att
räcka fram en spann till den nionde munken, vilket jag gjorde.
Ledarmunken började att, med ett ris doppat i vatten, stänka och välsigna oss.
När munkarna var klara, samlades resterande mat, som vi fick ta för oss av.
Vad har vi varit med om?! Det är så att, på den tomt som Njap bor på, bor
också hans mor, i ett separat hus, och hans syster. Systern driver en liten
thairestaurang ute vid huvudvägen, och för att få den välsignad tar hon
årligen dit munkar, och som skall mässa om välgång. Samtidigt bjuder hon ett
antal människor på mat. På så sätt blev vi bjudna via Njap.
Det är inte lätt att vara "farang" och inte fullt ut förstå vad man får vara med om.
En salig blandning av upplevelser 27/11 t.o.m.7/12
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Barbro och May bakar lussekatter inför firandet, på vårt område, BTV 2.
Gunnar o Thongkhun bjuder på fördrink på hotellet - sedan fest på piren.
Efterdrinken på hotellet. Nyöppnad restaurang i närheten av oss.
Kokerskan. Närheten avStaffan o AnnaLisa. Barbro o May bakar.
Stilében av Barbro. Mesterverk i vattenfärg, -- av Tawee Kesa - ngam.
Tawee him self -- och ett jätteportrett av förre kungen. Hans konstnäreby.
Uppe på en höjd står denna jättestaty med den vackra Wat Khoa Noi intill.
--------------------------------------------------------------------------
Baka baka kaka.
Som under flera år har Barbro och grannen Marianne (tyvärr utflyttad)
anordnat lussefirande på vårt område, med hembakade lussekatter, kaffe
och annat trevligt.
I år tog Barbro, efterträdaren i deras hus, May, till hjälp med bakandet, vilket
hon blev mycket glad för. Några dagar senare behövdes det bakas fler
lussekatter, beroende på att de beräknades flera deltagare.
Thongkhun blir äldre.
Gunnar och Thongkhun, våra f.d. närmaste grannar, kom till Hua Hin och BTV 2
för att göra upp om försäljningen av deras hus.
Thognkhun firade samtidigt sin födelsedag här nere. Gunnar bjöd några av oss
vänner på födelsedagsfest på en av pirarna. Det blev verkligen lyckat.
Mat på fat.
När vi tycker att vi känner för att spara in på slantarna, ja då går vi ut och äter
på en thairestaurang. Men däremot, om vi inte känner att vi behöver spara på
slantarna, ja då lagar och äter vi mat hemma.
Vi körde bort till en nyöppnad restaurang, i närheten av oss. Både bra och
prisvärd mat.
En annan dag körde vi för att besöka Staffan och AnnaLisa ute på Takiab. När
det blev matdags, körde vi ner till en restaurang. När vi var klara med maten
tog vi farväl av varandra och var och en körde till sitt.
Konstnärsbyn.
Ungefär halvvägs ner till stan, ligger konstnärsbyn "Baan Sillapin" / Art Village.
Ett par gånger varje säsong gör vi besök där. Det är alltid något nytt att se och
nästan varje gång har det byggts till eller om. Ett flertal konstnärer har sina
ateljeer där och andra har utställningar.
Denna gång träffade vi ägaren till Baan Sillapin. Han berättade bl.a. att det var
han som målat kungaporträttet som står utanför Market Village. Det tog flera
dagar att måla det och när han var färdig var han alldeles öm i armarna.
Den vandrande munken.
Länge har vi tittat upp mot toppen av en kulle, när vi har haft våra vägar förbi.
Där uppe ståt en munk i jätteformat. En dag tog nyfikenheten över, så vi körde
upp för att komma närmare. Närmare kom vi, men inte tillräckligt. En lång och
mycket brant trappa ledde upp till toppen. Jag gav mig den, på att ta mig upp
medan Barbro stannade nere. Upp kom jag, svettig och mör i benen.
Efter att ha gått runt och fotograferat, både munken och den vackra Watten,
fick jag syn på en brant, slingrande väg, som till synes, ledde ner mot
utgångspunkten. Mycket riktigt, där satt Barbro och väntade.
Det var bara att hoppa på skotern och köra upp till toppen, så att Barbro också
fick möjlighet att se den fantastiska utsikten, Watten, och munken på när håll.
Visst var det en salig blandning av upplevelser! Eller hur?!
Svenskföreningens månadsmöte på Grand Hotel, Hua Hin.... 24/11
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Klicka för Karta!
Svenskföreningen välkomnas till Grand Hotel. Lillvor välkomnar oss.
Maten serverades vid borden. Vårt val: Sandwich. Försvarsattachén höll tal.
Margareta o Hans Fohrman. Golfsektionen talar om rabatter m.m.
Tal av MariAnne Boström. Rakel, slutreplik. 26 Mc-killar från Malaysia.
-------------------------------------------------------------------------
Svenskföreningen.
Grand Hotel i Hua Hin är numera Svenskföreningens månatliga mötesplats.
Den 24/11 började vi säsongens första möte. Denna gång, var det första
gången på föreningens mångåriga historia, som ärtsoppa inte serverades.
Svenskföreningen bildades den 27 november 2008 av Gert Andersson
Margareta Olsson och Lars Olof Fagerström.
Klockan 18:00 började maten serveras, i och med det höll Lillvor Göthede
ett välkomsttal.
Maten hade vi, vid vår intresseanmälan fått bestämma. Antingen Burger eller
Pad Thai eller Sandwich.
Efter maten höll Överstelöjtnant och Sveriges Försvarsattaché i Thailand och
Malaysia, Roger Nilsson, ett mycket intressant föredrag, om hans omfattande
uppdrag, i dessa länder.
Rogers fru, MariAnne Boström, f.d. yrkesofficer. Många år på SAS och numera
hemmafru. Hon berättade om sina roller, dels som maka till Roger och
hennes engagemang i hans uppdrag, och dels hennes egna engagemang.
MariAnne tog också upp om vett och etikett i Thailand.
Margareta Olsson, som under åren har satt sig in i, de i Thailand komplisserade
visum- och immigrations- frågor, överlämnade nu uppdraget till Hans Fohrman,
som är väl lämpad, och insatt i dessa frågor.
Några golfetusiaster berättade om deras stora intresse. Att de jobbade på att
pressa och få rabatter på greenfee-avgifterna. De kunde hjälpa till med att
förbättra resultaten, m.m.
Rakel Fagerström informerade om vad som komma skall t.ex. IKEA-resan och
kommande möten. Sedan tackade och avslutade hon månadsmötet.Händelser på BTV 2.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Klicka för Karta!
Njap är en klippare. No städar hela huset. Gunnar och Thonkhun.
Klicka för Karta!
Australiensaren John i hus 14 och hans fru Djon bjöd på inflyttnings-fest.
Djon stod för den myckna och goda maten.
-----------------------------------------------------------------
Händelser på BTV 2.
Nog händer det saker på vårt område också.
Efter lite påpekande till vår trädgårdsskötare, om att våra vackra träd, framför
huset, borde ansas en hel del. Till slut kom han (hon) med häcksaxen. Nu ser
det betydligt trevligare, ut. En del annat återstår - rensning och häck-klippning,
men det verkar trögt. Snart får vi väl stöta på igen - gillar inte att tjata.
Gunnar och Thonkhun Ödin, sedan flera år våra grannar, måste tyvärr sälja
deras hus, p.g.a. Gunnars sjukdom.
En engelsman, med hans thaikvinna köpte deras hus. Gunnar och Thonkhun
reste hit ner, för att göra upp affären.
De passar på att stanna några veckor.
Ett par gånger har de besökt de nya ägarna och då passat på att titta in till oss.
En gång beställde vi mat från Miss Meau på Jai Dee restaurang.
Vi fick en inbjudan till en pirrestaurang för att fira Thonkhuns födelsedag, den
29 november.
Nya körkort 25/11.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Körkortsmyndigheten i Cha Am med Anki som ciceron.
Klicka för Karta!
Anki ordnade en "snabbfil", körkorten klara.
-------------------------------------------------------------------------
Förnyat körkort.
När vi var ute och körde tillsammans med The Moppers, berättade jag för
Roland att mitt körkort hade blivit ogiltigt, det hade passerat den femåriga
giltighetstiden.
Jag hade tur, som berättade det för Roland. Han gav mig sitt
och hans fru, Ankis, visitkort, med deras telefonnummer.
Hon talar perfekt svenska.
Han sa att jag skulle ringa Anki, så hjälper hon till att, på ett smidigt sätt,
ordna de flesta papper och annat som behövdes - immigration m.m.
Jag ringde Anki den 23/11. Eftersom de var i närheten kom de hit och
hämtade några kopior på pass, och husägarboken m.m. Anki skulle ordna
resten, dagen efter. Vi bestämde att hon skulle komma hem till oss, klockan
09:00 den 25/11.
Hon skulle också hämta upp tre danskar, som även de skulle
ta körkort. Sedan körde hon oss till körkortsenheten i Cha Am. Innan dess
stannade hon till vid en affär, lånade våra pass och gick in - vi satt kvar i bilen.
Efter ca: fem minuter kom hon ut med vars två läkarintyg - ett för bil och ett för
motorcykel.
Anki hade ordnat allt i förväg så det var bara att skriva några namnteckningar,
testa färgseendet och ta ett par bilder och betala, så fick vi våra körkort.
Vid tolvtiden var jag hemma igen, glad i hågen och med körkort som varar till
den 7/6, år 2022.
Stort tack till både Roland och framför allt, Anki!
The Moppers 13-milafärd till Dolphin Bay och åter.... Den 22/11 2016.
Tyvärr djävlas Blogg med mig. De tycker texten är för lång.
Därför kommer text och bildmaterial i separata stycken! Beklagar!-------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer alltså den text som skulle följa med bildmaterialet
-----------------------------------------------------------------------------------
Trotts namnet "The Moppers" handlar det om Skoter och Mc.
För några dagar sedan fick vi följande inbjudan från skotervännerna
Rickard och Roland:
"Ny Moppetur!
På Tisdag (Tuesday) 22-11-2016, blir det en Moppetur till Dolphin Bay.
Vi samlas hemma hos Roland 08:45, och avfärd 09:00.
Glöm inte att tanka fullt innan ni kommer.
Välkomna
Richard & Roland"
Efter ett samtal med Rickard, kom vi överens om att vi skulle bli
upphämtade nere i Hua Hin strax efter kl. 09:00.
Sammanlagt blev vi 10 personer på 8 Mc eller skotrar. Sju män och tre
damer.
Vädret var perfekt, lite molnigt och lagom varmt för att göra denna
sköna skotertur, söderut. Vädret höll sig så, hela dagen.
Efter en liten stund, när vi kommit ut ur stan, såg vi att några fattades.
Vi stannade för att invänta dem. Men det visade sig att en av skotrarna
inte gick att starta. Roland, som var sist och kontrollman kontaktades
och vi bestämde att träffas nere vid badviken, Sai Noi, vid Khao Tao,
när det var fixat.
Det dröjde inte länge förrän de sista kom fram.
Färden kunde fortsätta som planerat. Vi följde de mindre vägarna utefter
kusten, i den mån det gick.
Efter ca: en halv timmas körning stannade vi till nere vid kusten, för en
bensträckare. Efter ytterligare ca: tjugo minuters körning kom vi fram till
Khao Kra Lok där vi rastade och tog något att dricka, på Krua Swadaigal.
Nere i viken ligger vackert dekorerade fiskebåtar.
Efter ca en kvart körde vi den sista biten söderut, ner till Dolphin Bay.
Det tog ytterligare ca: fyrtiofem minuter dit ner.
Vi var framme omkring klockan 12:00.
Först svängde vi ner för att titta på ett märkligt, ofullbordat "romerskt
palats". Under några bockhuvuden på muren fann vi årtalet 1995.
Det går en del rykten om detta "palats". Ett som gracerar är ungefär:
En farang (vit) man var mycket förälskad i en thailändsk kvinna.
Till henne lät han bygga detta palats. Strax innan palatset var färdigt
dog hon. Mannen lade ner hela projektet och försvann. Sedan dess står
detta fantastiska bygge helt orört och obebott. Det hela är väl inhägnat,
så det går inte att komma in på området. Själv får jag en känsla av att det
sker en viss skötsel.
Bara en kort bit från palatset, äger Rickard ett litet hus som för
tillfället står obebott, i väntan på hyresgäst, själv bor han i Hua Hin.
Vi körde dit för att titta på och inne i huset. Det är en tvårummare med
egna badrum och toaletter.
Klockan ca: 12:30 vände vi ner mot stranden och kom till ett hotell, spa
och restaurang "Dolfin Bay Restaurang" där vi åt lunch. Barbro och jag,
och några till, åt grillad ankbröst med apelsinsås och bakad potatis med
vitlökssmör.
Vi tillbringade ca: en timma där. Några passade på att ta ett dopp i
poolen medan vi övriga satt och myste över en liten Chang-öl eller
sodavatten.
Efter mat och vila äntrade vi våra fordon och färden hemåt påbörjades.
Till vissa delar körde vi samma vägar som nerfärden, men det blev också
några olika vägval, valda av Rickard.
Även på uppfärden hade vi några bensträckar-raster och en bensinmack
för tankning.
När vi närmade oss Hua Hin stannade vi till vid Khao Tao-sjön, där vi tog
adjö av varandra och tackade Rickard och Roland för denna fantastiska
13-milafärd.
The Moppers 13-milafärd till Dolphin Bay och åter.... Den 22/11 2016.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Möte 10 pers. Kl. 09:15 Några saknas - en hade fått stopp. Här möts vi igen.
Olika avsnitt på vår färdväg söderut, som Barbro fotade.
Fiskebåtar på Khao Kra Lok där vi rastade på Krua Swadaigal. Nära målet -->
-->Dolphin Bay - Tambon, Sam Roi Yot - med dessa märkliga byggnader-->
-->i närheten, Rickards hus. Vi åt på Dolphin Bay Restaurang t.ex. Duck.
Lugnet efter maten. Sedan drar vi hemåt. Varför heter det "kofångare"?
Några raster, med bensträckare. Roland filmade - det kommer på You Tube.
Tillbaka igen. Vid Khao Tao-sjön tog vi adjö av varandra. 13-milafärden.
----------------------------------------------------------------
Tyvärr djävlas Blogg med mig. De tycker texten är för lång.
Därför kommer text och bildmaterial i separata stycken! Beklagar!
Ett "axplock" fest och trevligheter i Hua Hin.. Från den 4/11 t.o.m. 17/11.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Moderna Hattar o Mössor. Tavlan vi köpte i Nepal, blev inramad i Hua Hin.
7/11. Ulf firar sin 50-årsdag i rosa Chanpagne, buller och sång kvällen lång.
Glädjen är i topp. Den 14/11 firas Loy Krathong. Vi började med god mat.-->
-->Ner till stranden, där folk skickade ut Krathonger var det lugnare än vanligt.
Vi tog hem vår Krathong - och ett dopp i poolen. Henry m fru gratuleras.
"Mångfoting" i poolen. Nya och gamla grannarna. På East hade Svenskför-
-eningen både Herr- och Dam- lunch. Herrarna, den 16/11, fick fläskfilé, -->
--> medan Damerna, serverades lax, den 17/11.
------------------------------------------------------------------------
Denna gång tycker jag att bilder med undertext kan få tala för sig själv !
Vad tycker ni? Några frågor?
11 dagars Nepalresa. 21/10 t.o.m. 31/10 // Del 9.. 30 o 31 oktober
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Vy fr. hotellfönstret. Slaktaren på hörnet och gatan ner.
Bakom detta virr varr, på 2 vån. drack vi ingefära-te. Nyinköpt Dhaka Topi.
Fiket på 2 vån. -- till v. köpte vi Nepalesisk Rom. Firandet av Ljusets festival.
Ljusets festival firas med rött kastmärke och godis på denna restaurang.
Över allt dekorerades det - från ingångar och till ett helt torg.
Inför hemresan, den 31/10, avtackades vår guid, Puru.
Vår buss skall ta oss till --- Kathmandus flygplats. Nepal Air flyg till Bangkok.
Up up and away. By by Nepal. Snart framme i Hua Hin.
--------------------------------------------------------------------
Ljusets festival.
Den 30/10, är vi tillbaka vid utgångspunkten, The Malla Hotel i Kathmandu.
Samma hotell som vi kom till, den 21/10. (Vi kom fram, sent, den 29/10.)
Hela staden dekoreras inför en av många festivaler, som sker i Nepal. Denna
gång är det Ljusets festival, det skall firas i tre dygn.
Barbro och jag gick in i det område som låg i närheten hotellet.
Förberedelserna var i full gång med allsköns dekorationer och krims krams.
Mängder av affärer lockade, som vanligt, med deras varor. Båda köpte vi vars
en, lätt, varm och skön jacka. Dessutom köpte jag den typiska "boss-mössan"
Dhaka Topi, för billiga 200 Rp. ca:20 SEK.
När vi kom fram till ett kafé, gick vi in och köpte vars en kaka, som vi tog upp
till andra våningen. Där beställde vi två koppar ingefära-te - det var riven
ingefära i koppen - det har vi nu anammat.
Alldeles om hörnet ligger en liten affär. Vi hade hört talas om en inhemsk
Rom, som skulle vara god. Där hittade vi Rommen, vi köpte en flaska.
Den smakade, Ok.
Tillbaka till hotellet för en liten vilostund.
På kvällen gick tillbaka för att se kvällslivet, samt äta en god avskedsmiddag.
Vi valde en restaurang som såg prydlig ut. Vi blev väl mottagna. Vi bjöds
på festivalgodis. Jag beställde en rätt som innehöll getkött - gott. Tyvärr var
köttet allt för senigt - vilket jag påpekade. När notan kom var den rejält
reducerad - trotts att priset redan från början var mycket humant,
de bad om ursäkt.
Under tiden vi åt, kom ett par män, med ett finger satte på oss ett rött
"kastmärke" i pannan, kanske som välsignelse, och åter igen bjöds vi på
festivalgodis.
Efter maten, gick vi ut för att beundra all den prakt som nu var färdigställd,
från små dekorationer vid ingångarna, till stort arbete på torget.
Vackert klädda flickor som gick utefter gatorna, sjungande och dansande.
På så sätt samlade de in en liten peng.
Tack och farväl.
På morgonen, den 31/10, samlades vi alla nere intill hotellets vestibul för att
ta farväl - dels av Torulv och Eli, som skulle stanna kvar några dagar till -
men framför allt, vår ständigt vänlige och trevlige guide och följeslagare
Puru. Vi hade samlat några Rupier, som en av de norska männen överräckte
honom, dessutom höll ett trevligt tacktal.
Utanför stod bussen redo att ta oss den sista biten till flygplatsen.
Snart stod vi i kö, för att borde planet, som skulle ta oss till Bangkok.
Märkligt nog, begärde visitationen inte att jag skulle ta av min Dhaka Topi!
Inte heller vid passkontrollen i Bangkok.
Framme på Suvarnabhumi flygplats, stod två taxibussar som ca: tre timmar
senare nådde Hua Hin.
En kort resumé.
Resan till Nepal anordnades, för tredje gången, av det norska paret, Torulv
och Eli Fjelde. De gjorde det utan egen vinning. Dock såg de gärna att vi
resenärer samlade in och tog med oss kläder, skolmaterial, hygienartiklar
m.m. för att hjälpa, framför allt de, år 2015, jordbävningsdrabbade barnen.
Torulv hade goda kontakter med en lokal resebyrå "Alpine Explore Nepal
(PVT.) LTD.... G.P.O. Box No: 4546, Thamel, Kathmandu Nepal. E-mail;
Ägarna till resebyrån är: Bharat Regmi (som jag tyvärr kallat "Barrak")
och brodern, likaså vår ständige guide: Purushottam Regmi, (kallas Puru).
Bharat har dessutom startat och anlagt den kaffeplantage, som också
innefattar "Country Paradise Resort", som jag berättat om.
Han har också tagit sig an och stöttat den skola som vi besökte.
Allt detta ligger i anslutning till deras föräldrahem.
Vi började med att anlända Kathmandu i Nepal. Därifrån åkte vi buss till
Chitwan, där vi övernattade på "Tigerland Safari Resort". En fantastisk
upplevelse.
Nästa bussresa blev, från Chitwan till Pokhara med övernattningar på
Hotel Barahi. Trevlig stad och med underbara vyer.
Från Pokhara åkte vi vidare till Dhading, där vi övernattade på Country
Paradise Resort, kaffeplantagen. Helt betagande!
Den sista resan med bussen blev, från Dhading tillbaka till Kathmandu.
Alla bussresorna var, som jag har beskrivit, mycket omskakande.
Denna korta resumé blev nio långa, spännande och upplevelserika avsnitt
med massor av bilder.
Slutet gott, allting gott!
Jag, Per, tackar för er uppmärksamhet!
11 dagars Nepalresa. 21/10 t.o.m. 31/10 // Del 8.. 29 oktober.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Från Kaffeplantagen till Kathmandu.
Vårt bagage hämtas vid våra hus, och lastas in i den terränggående bussen.
Nedåt det bär, hoppande och skumpande, genom jobbiga hårnålskurvor.
Fick ta nästa buss utom grabben - till skolan. Omkörning, i rök och damm.
Nästan framme, lämnade vi plats till tre till. Från terräng- till vår -buss.
Barbro sjunger för barnen. Kors och tvärs över floden - mot nästa by.
Ett kort stopp - för att "hänga" med, över floden.
Å andra sidan -- kommer två Mc farande. Jätteköer, bil havererad i kurvan.
Motorrenovering vid vägen. På ingående - och - inne i Kathmandu.
--------------------------------------------------------------------
Från buss till buss.
Resväskorna är packade och ställda utanför husen, frukosten är inmundigad.
Personalen sliter och släpar på våra resväskor och lastar dem in i bussen,
som skall ta oss ner till huvudvägen - där vår buss står och väntar.
Den skickliga chauffören kör så försiktigt som det går, både med tanke på att
resväskorna inte skall komma rasande mot oss, och säkert hänsyn till oss.
En bit ner utefter vägen, står några som ville åka med, men det blev nobben.
Dock fick en liten grabb följa med, eftersom han skulle till skolan. Han fick
sitta hos Barbro. Hon hade svårt att få något svar från den blyga killen.
En bit länger ner stod en kvinna, med dotter, båda vackert klädda och
smyckade, samt rödmålade läppar. Chauffören frågade om det var Ok att ta
upp dem, vilket vi samtyckte till. Alldeles innan vi var framme tog vi upp två
välklädda kvinnor.
Framme vid huvudvägen flyttades alla våra resväskor över till vår buss.
Vi hänger med.
Av någon anledning gör vi faktiskt det. Vi stannade till vid en liten by, som har
en lång hängbro, Julunge Pull. De flesta av oss gick över till andra sidan.
Man kan inte ana vilken kraftig stigning det är från mitten och upp.
Vi mötte en del bybor som kom gående, det kom även två motorcyklister.
Efter den "hänggivande" upplevelsen, fortsatte vi färden mot Kathmandu.
Ett jättestopp på vägen, med massor av köande bilar. Sakta kröp vi framåt.
Det visade sig, att en bil hade fått motorhaveri, mitt i en trång kurva, på vår
sida. Den gick tydligen inte att flytta. Där stod vi, utan att kunna passera.
Den mötande trafiken rullade sakta på, i snigelfart, utan att lämna någon
lucka för vår sida. Till slut kom några chaufförer, längre bakifrån och försökte
få stopp på den mötande trafiken. Efter flera försök, lyckades de till slut.
Vi fick då möjlighet att fortsätta vår färd.
Vid 16-tiden kom vi till The Malla Hotel. Samma hotell som vi bodde på när vi
kom till Kathmandu, den 21/10.
En, avbruten, promenad på stan, sedan middag, ett härligt karbad för mig
och sedan, ner i bingen.
En ny dag väntar "om hörnet".
