Med Nils o Annicka på en fyratimmars rundtur med tempel o konst, 29/1.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM! Sedan "Ctrl +"
"Klicka för Karta!", för att få position på Kartan.
Nils, Annica o Barbro på Wat Huai Sai Tai med sex (6) våningar. Altare överst.
Trevligt mottagande. Annica poserar vid ingången. Kinesiskt tempel invid.
Det tillhörande templet. Hörs ofta, syns sällan. Den enormt höga -->
-->vandrande Munken på Wat Khao Noi. Vi offrade tjugo B. o vevade upp den.
Inne i det vackra templet. Vandrade Munken och Wat Khao Noi.
Ett besök på Wat Isukato - där det växer denna vackra blomma o dess frukt.
Ett besök o fika på Arts Gallery, Baan Sillapin. Middag på Grandmarknaden.
------------------------------------------------------------------------
Nu kör vi igång.
Nu har Nils och Annica kommit ut ur jetlagen och är i full gång.
Vad gör vi då?! Jo vi planerar och genomför en rundresa, med vår taximan,
Peak, till diverse sevärdheter omkring Hua Hin.
Vi bestämde att han (det blev hans kompis) skulle hämta upp oss kl. 13:00 på
Grand Hotel, där Nils och Annica bor. Vi körde själva dit ner.
En färdplan var klar och ett pris på 1000 B var överenskommet. Hemkomst
beräknades till, mellan 17:00 och 18:00.
Första anhalten.
Färden gick i följande ordning: Wat Huai Sai Tai, med den kolosala sittande
Munken i en fyrkantig byggnad på sex våningar. Där finn också ett kinesiskt
tempel och så själva huvudtemplet, på området.
Vi tog av oss skorna och gick in i "munkbyggnaden". Där blev vi välkomnade
av en trevlig, kvinnlig Munk.
Våning efter våning avverkades och utsikten blev helt fantastisk. På översta
våningen, som var byggd över Munkens huvud, finns ett stort vackert altare
som man kunde gå runt, och över det ett vackert dekorerat tak.
What kommer sedan.
Det blir ett besök på Wat Khao Noi, med den vandrande Munken, som står
högt uppe på toppen, på en kulle.
Det visade sig vara någon slags buddhistiskt firande, med flaggspel m.m.
På ett ställe hade det monterats upp en slags linbana försedd med en grej
som man kunde sticka tjugobathare i. Därefter fick man veva upp den till den
vandrande Munken och tillbaka. Annica och jag offrade vars en tjugobathare.
Vi fick också lägga ett tygstycke i en korg som hängde med. Sedan vevade
vi tillsammans. Jag bad en Munk att fotografera oss med min kamera.
Själva templet är vackert, både utanpå och inuti. Här firades det också, men
betydligt lugnare. Bara en liten vattendamm och snören tätt hängande från
taket samt några bedjande Munkar.
Vidare till nästa tempel.
Det blev bara en kort förflyttning till nästa, kanske lite annorlunda tempel.
Wat Isukato. Det är ett tempel som bebos av kvinnliga Munkar. De är helt
vitklädda och huvudena är renrakade.
Det är det tempel som jag skrev om i min föregående blogg. Där det var
någon slags välgörenhets-jippo, med massor av folk och en otrolig trängsel.
Nu var det lugnare och vi kunde gå runt och beskåda både byggnader och
alla typer av dekorationer och statyer. Vi var dock inte inne i byggnaden
eftersom det innebar att vi skulle behöva gå i många trappsteg för att komma
dit. Vi nöjde oss, denna gång, med de fina omgivningarna och beundra ett
träd, med vackra blommor och märklig frukt. Vet någon vad det heter?
Konst-ruktivitet.
Det kan man verkligen kalla detta ställe vi nu besöker, Baan Sillapin heter
detta Arts Gallery, eller Artist Village, vi kallar det "Konstnärsbyn". "Kärt
barn har många namn".
Det är ett konstnärskollektiv där konstnärerna har sina egna bås, kyffen, där
de utövar sin konst. Andra bara hänger sin konst där. Kollektivets ägare är
den i Thailand berömda konstnären Tawee Kesangam. Han har bl.a. gjort
Thailands största tavla, i vattenfärg.
Utöver det, kan allmänheten komma till en speciell avdelning för göra sina
egna konstverk, för 150 B per timma. Några svenska damer målar där, ofta.
En liten avdelning där barn kan idka sin egen kreativitet.
En givande dag till enda.
Från "konstnärsbyn" åker vi ner till Grand Hotel, där vi går upp på deras rum
och pratar igenom vad vi har upplevt.
När mörkret faller på, går vi ner till Grandmarknaden för att äta en bit mat.
Sedan tar vi farväl av varandra och vi sätter oss på skotern och åker hem.
Nästa gång vi ses, har vi varit i Chiang Mai.
Kommentarer
Trackback
