4,Text En vecka i Chiang Mai och Chiang Rai, 3 t.o.m. 10 feb. Del 4, 7 feb.
OBS!OBS!OBS!
- Detta bloggavsnitt har blivit för stort så jag måste dela det i två delar.
- Först kommer bilderna och i en andra del kommer texten! OBS!OBS!
- ----------------------------------------------------------------------------------------
Lång dags äventyr.
Genom vårt hotell beställde vi ett utflyktspaket till den 7/2. Vi startade kl. 07:00
och återkomsten blev ca: 20:30.
Vi startade alltså äventyret från vårt hotell i Chiang Mai. Några minuter efter vi
blivit upphämtade där, kom guiden på att vi var tvungna att ha våra pass med oss.
Det blev till att vända om till hotellet för att hämta passen, kopiorna vi hade, dög
inte. Det visade sig senare, varför.
Ytterligare sju andra resenärer hämtades upp, som skulle åka med på resan.
Det var en 12-mannabuss.
Det blev en lång resa, som skulle sträcka sig flera mil norr om Chiang Rai, hela
vägen upp till Gyllene Triangeln och in i Laos, därav passen.
Eftersom vi hade blivit något försenade från starten, körde chauffören som en
galning, för att hämta in tiden. Vi fick säga till honom, ett par gånger, att sakta
ner farten.
Den sammanlagda sträckan blev gott och väl 500 Km.
Häng nu med!
Heta källor och vitt tempel.
I rasande fart anlände vi vår första anhalt, Chiang Rai Hotsprings. Hett vatten
och ånga, sprutade högt upp i luften. På ett ställe kunde man köpa ägg, möjligen
dvärghönsägg, i små korgar, som man doppade ner i det hetta vattnet så att de
blev kokta.
Efter det besöket rullade vi vidare i ett lugnare tempo.
Nästa mål var det mycket omtalade och annorlunda templet, Wat Rong Khun,
eller i dagligt tal "Det Vita Templet". Det ligger någon mil före Chiang Rai.
Wat Rong Khun byggdes på privat initiativ på ett gammalt tempelområde.
Det var en konstnär från Chiang Rai, Chalermchai Kositpipat, som med egna
medel, ca: 40 millioner B. lät bygga templet. Det fortsätter att byggas fler
byggnader på området.
Huvudbyggnaden heter "Ubosot", en helt vit byggnad med infällda fragment
av spegelglas.
Vi har varit på Wat Rong Khun en gång tidigare, det var år 2008. På den tiden
var det lugnt och fridfullt och fritt att röra sig, utan vakter. Nu är det en rörig
turistfälla, med köer till det mesta. Det säljs små bleckplåtar, fästa på snören,
som man kan skriva sitt namn på, sedan hängs det upp på olika ställen på
området. Jag skulle tro att det rör sig om hundratusentals.
Efter en kort lunchpaus, som ingick, körde vi sedan vidare mot nya äventyr.
Svarta Husen.
På thailändska heter det Baan Dam. Ett beundransvärt arbete på ett stort
markområde norr om Chiang Rai. Det är en i Chiang Rai född konstnär,
Thawan Duchanee, som åstadkommit detta mästerverk, som skall representera
"mörkret i mänskligheten". Mycket röda och massor av svarta färger, skinn av
bl.a. krokodiler, skallar, horn och andra djurdelar. Mycket annat sevärt har han
också samlat på sig. Det känns mer som ett museum som blandats med
intressant arkitektur, skulpturer och konst. Till skillnad från Wat Rong Khun
finns det ingen religiös innebörd i Baan Dam.
Thawan Duchanee dog 2014, innan han var helt färdig med sitt mästerverk.
Här skulle vi kunnat stanna betydligt längre, om vi hade haft tid.
Gyllene Triangeln o Laos.
Fortfarande återstår en hel del äventyrande, innan vi skall återvända hela den
långa vägen tillbaka till Chiang Mai.
Vi lämnar Baan Dam och far vidare norrut. En besök på Karenfolkets by ingår.
Barbro och jag har varit där år 2008, i samband med Wat Rong Khun.
Redan då var det turistiskt men sevärt. Nu är det rena turistfällan, där de t.o.m.
tar inträde. Vi avstod. Några köpstellen fans utanför, för oss som inte ville in.
De som gick in, kom snart tillbaka.
Nu var siktet inställt på Triangeln, de Gyllene, som vi väntade oss mycket av.
Även här hade Barbro och jag varit samma år som tidigare nämnts.
Vi kom fram till den mäktiga Mekongfloden alldeles där floden delade sig och
blev som en triangel. Kan det vara därför den delen har fått det namnet haha.
På thaisidan var det inte mycket att se, annat än utsikten över floden.
Vi skulle nu åka en sväng med båt, på floden, och därefter åka över till Laos
där det finns ett frihandelsområde. Och handlades gjordes det. Själv köpte jag
en god inhemsk whiskey, efter att ha prutat ner den till halva priset, ungefär
350 THB. Fick också provsmaka en sup med en orm inlagd i spriten. Ingen
smaksensation.
Efter en stund på thaisidan, samlades våra pass in och överräcktes till en
tullpolis, som skulle behålla dem tills vi kom tillbaka. Därför behövde vi inte
något visum.
När vi kom tillbaka till Thailand fick vi tillbaka våra pass. Bussen stod redo
för den långa färden ner till Chiang Mai.
Ytterligare ett fantastiskt äventyr har vi upplevt.
Kommentarer
Trackback
