Fortsättning på bloggen från den 24/10
Träskmarker.
Klockan sex på morgonen samlades vi, för att bli körda ut till elefanternas
"påstigningsplats". Vi klättrade upp på en påstigningsramp där vi fick kliva
över i vars en fyramannakorg, som var fäst på elefanternas ryggar.
I lugnt tempo traskade elefanterna rätt ut i träskets våtmarker - förda av
elefanternas egen "Mahout".
Efter en stunds plaskande träffade vi på ett par noshörningar som låg och
hade det skönt i träskvattnet. Några fåglar flög irriterat upp från deras
nattvila. Ett gäng apor kastade sig vigt mellan träden.
Vid åttatiden var vi tillbaka till utgångspunkten och körda tillbaka till "lägret".
Elefantkunskap.
Efter frukost samlades vi på en uteplats dit en elefant med Mahout kom.
Det hölls ett intressant föredrag om olika elefantraser och på vad sätt de
kunde användas. De elefanter som detta läger hade, var endast av honkön,
ty de var lugna och pålitliga. Hanarna var mer opålitliga och svårhanterliga.
Elefantens snabel är mycket stark och komplicerad. Längst ut sitter en
mycket känslig del, som kan jämföras med våra fingrar. De har ett väl
utvecklat luktsinne. Däremot är deras syn mycket begränsad.
Föredragshållaren kastade en nyckel på marken som mahouten beordrade
elefanten att söka och ta upp. Efter några svep med snabeln kunde elefanten
lukta sig till nyckeln och sedan, med sitt smidiga "snabelfinger" ta upp den
och räcka upp den till mahouten.
Under föredraget fick elefanten för sig att dra ner en stor gren från närmaste
träd. Mahouten beordrade då elefanten att lägga undan grenen och gå
tillbaka till sin plats.
Efter föredraget fick vi gå fram och klappa och mata elefanten.
Föredraget varade ca: en timma.
Jeep-safari.
Vid kl. 14:00 samlades vi åter för att åka på Jeep-safari. Vi körde in i
nationalparken. Där körde vi på knappt synliga djungelvägar. På ett par ställen
hade det ramlat träd över vägen. De var för stora att flytta på, så våra guider
trampade upp och banade sig fram i vegetationen, röjde undan stenar, sly
och mindre hinder så att jeeparna kunde, med fyrhjulsdrift, runda träden.
Utefter den väg vi körde, kunde vi se diverse fåglar, hjortdjur och ytterligare
en badande noshörning, för att inte tala om den fantastiska och rika
vegetationen - någon tiger lyckades vi inte få syn på.
Efter två timmars körande, med flera små uppehåll för att kunna se oss
omkring, stannade Jeeparna vid en smal hängbro. Där steg vi av och via en
stig leddes vi ner till floden där tre flottare med sina smala, rangliga båtar
tog emot oss.
Flytande avslut.
Nere vid floden försågs vi med flytvästar varefter vi hjälptes ner i båtarna.
Det blev en lugn och behaglig flodfärd. På de flesta ställen var det så grunt så
att vi blev stakade fram.
Förutom de vackra vyerna kunde vi se en del fåglar, såsom häger, påfåglar
där sädesärlor flög runt dem och flera andra som jag inte viste vad det var för
sorter. Även en krokodil fick vi syn på, nere vid strandkanten.
Straxt före kl. 18:00 steg vi i land, där jeeparna stod och väntade på oss,
för att köra oss tillbaka till kampen. Solen hade då gått ner bakom horisonten.
Hemkomna var det bara att göra sig redo för att träffas vid lägerelden.
En grupp danserskor visade upp några lokala danser, där de använde
bambukäppar som de slog mot varandra så det blev ett klickande ljud. Några
musiker slog takten med trummor.
Matborden var dukade och grillmästaren var redo att servera kötträtter,
antingen av fläskkött eller kyckling - eller båda. Till det drack många det goda
nepalesiska ölet Everest.
En låååång händelserik dag var till ända.