Fortsättning på bloggen från den 24/10

                                             Träskmarker.

Klockan sex på morgonen samlades vi, för att bli körda ut till elefanternas

"påstigningsplats". Vi klättrade upp på en påstigningsramp där vi fick kliva

över i vars en fyramannakorg, som var fäst på elefanternas ryggar.

I lugnt tempo traskade elefanterna rätt ut i träskets våtmarker - förda av

elefanternas egen "Mahout".

Efter en stunds plaskande träffade vi på ett par noshörningar som låg och

hade det skönt i träskvattnet. Några fåglar flög irriterat upp från deras

nattvila. Ett gäng apor kastade sig vigt mellan träden.

Vid åttatiden var vi tillbaka till utgångspunkten och körda tillbaka till "lägret".

 

                                               Elefantkunskap.

Efter frukost samlades vi på en uteplats dit en elefant med Mahout kom.

Det hölls ett intressant föredrag om olika elefantraser och på vad sätt de

kunde användas. De elefanter som detta läger hade, var endast av honkön,

ty de var lugna och pålitliga. Hanarna var mer opålitliga och svårhanterliga.

Elefantens snabel är mycket stark och komplicerad. Längst ut sitter en

mycket känslig del, som kan jämföras med våra fingrar. De har ett väl

utvecklat luktsinne. Däremot är deras syn mycket begränsad.

Föredragshållaren kastade en nyckel på marken som mahouten beordrade

elefanten att söka och ta upp. Efter några svep med snabeln kunde elefanten

lukta sig till nyckeln och sedan, med sitt smidiga "snabelfinger" ta upp den

och räcka upp den till mahouten.

Under föredraget fick elefanten för sig att dra ner en stor gren från närmaste

träd. Mahouten beordrade då elefanten att lägga undan grenen och gå

tillbaka till sin plats.

Efter föredraget fick vi gå fram och klappa och mata elefanten.

Föredraget varade ca: en timma.

 

                                                Jeep-safari.

Vid kl. 14:00 samlades vi åter för att åka på Jeep-safari. Vi körde in i

nationalparken.  Där körde vi på knappt synliga djungelvägar. På ett par ställen

hade det ramlat träd över vägen. De var för stora att flytta på, så våra guider

trampade upp och banade sig fram i vegetationen, röjde undan stenar, sly

och mindre hinder så att jeeparna kunde, med fyrhjulsdrift, runda träden.

Utefter den väg vi körde, kunde vi se diverse fåglar, hjortdjur och ytterligare

en badande noshörning, för att inte tala om den fantastiska och rika

vegetationen -  någon tiger lyckades vi inte få syn på.

Efter två timmars körande, med flera små uppehåll för att kunna se oss

omkring, stannade Jeeparna vid en smal hängbro. Där steg vi av och via en

stig leddes vi ner till floden där tre flottare med sina smala, rangliga båtar

tog emot oss.

 

                                              Flytande avslut.

Nere vid floden försågs vi med flytvästar varefter vi hjälptes ner i båtarna.

Det blev en lugn och behaglig flodfärd. På de flesta ställen var det så grunt så

att vi blev stakade fram.

Förutom de vackra vyerna kunde vi se en del fåglar, såsom häger, påfåglar

där sädesärlor flög runt dem och flera andra som jag inte viste vad det var för

sorter. Även en krokodil fick vi syn på, nere vid strandkanten.

Straxt före kl. 18:00 steg vi i land, där jeeparna stod och väntade på oss,

för att köra oss tillbaka till kampen. Solen hade då gått ner bakom horisonten.

 

Hemkomna var det bara att göra sig redo för att träffas vid lägerelden.

En grupp danserskor visade upp några lokala danser, där de använde

bambukäppar som de slog mot varandra så det blev ett klickande ljud. Några

musiker slog takten med trummor.

Matborden var dukade och grillmästaren var redo att servera kötträtter,

antingen av fläskkött eller kyckling - eller båda. Till det drack många det goda

nepalesiska ölet Everest.

En låååång händelserik dag var till ända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0